onsdag, september 09, 2009

FOSS för funkisar

Idag gjorde P1 Morgon ett reportage om öppen källkod. Alingsås kommun har sparat ungefär en miljon kronor på att installera Open Office istället för Microsoft Office. Efter reportaget var det en debatt mellan Anders Wallgård, före detta IT-strateg i Sundbyberg och Mårten Fjellström, Piratpartiets partisekreterare, om fördelar och nackdelar med öppen källkod hos kommuner. Igår hade Ekot i P1 ett inslag om att Microsoft kanske får sluta ta betalt för en del av sina program.

När Mårten Fjellström argumenterade för öppen källkod (eller FOSS, Free and Open Source Software, som jag föredrar att tala om) var det däremot inte priset som var det främsta argumentet. Han talade istället om att svenska elever skall få lära sig använda program som de sedan har tillgång till och att vi genom att använda FOSS-program stödjer en världsvid kunskapsutveckling. Anders Wallgård i sin tur talade om att det kräver utbildningsinsatser, att det kan vara svårt med kompatibiliteten och att det inte finns någon som garanterar att det fungerar. Tänk vilken slump! Det är ungefär det som jag kom fram till i mitt examensarbete. Jag har även ett förslag till en dellösning. Jag formulerade problemet som fyra utmaningar: Garantier, support, kunskap om FOSS och kunskap om de program som finns.

Skillnaden är att jag inte tittat på kommuner, utan på datorhjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. Det häftigaste är att FOSS även är bra för vår människosyn genom att den påverkar hur vi ser på funkisar (personer med funktionsnedsättningar) och brukarens delaktighet i utformningen av datorhjälpmedel.

Certec, där jag skrivit mitt examensarbete, sysslar med användarcentrerad design. Det betyder att användaren hela tiden är med och testar med prototyper, eller beta-versioner som det heter om det gäller program. Användaren är inte bara en referensgrupp utan får vara med som det verkliga syftet med projektet. Det är lite som att introducera kompassen i orientering.

Om det skapas en plats där användaren och den som utvecklar programmet kan mötas kan relationen i sig bli en del i att programmet blir så bra som möjligt. FOSS är prestigelöst. Projekt kan testas i tusen versioner och projekt kan dela på sig om olika grupper har olika behov. Kod kan återanvändas och inget behöver ändras bara i syfte att sälja ännu en licens. Funkisar kan vara beta-testare, eller bara ge respons mellan de stabila versionerna. En del funkisar, som jag, kan gå in i koden och leta buggar eller komma med mer teknikfokuserad konstruktiv kritik. Samtidigt så kan vi skapa samarbeten mellan människor i hela världen.

Det är där jag tycker att Sverige skall lägga sina skattepengar. Då blir det en verklig investering.

ps. Mitt förslag till dellösning är en kombination av wiki, forum och en databas med betygsättning av FOSS-hjälpmedel. ds.