ProtEster

Något som familjeivrarna inte verkar ha tänkt på

2012-01-20T22:31:00.002+01:00

Mitt förra inlägg handlade om argument mot det resonemang som förs kring vidare utredning av steriliseringskravet, i lagen som hanterar hur man kan byta juridiskt kön i Sverige. Det här inlägget kommer att belysa steriliseringskravet från mitt perspektiv, som partner till en person som vill byta juridiskt kön. Det finns en del saker som jag tror att de kristdemokrater, som vill utreda saken vidare, inte har tänkt på.

Jag tror inte att längtan efter barn är något som följer könstillhörighet eller sexuell läggning. En del människor vill ha barn, andra inte. För vissa räcker det med ett, andra vill ha tio barn. Jag vill ha en familj och tror att det är bra med syskon. Därför är jag glad att vårt barn nu har ett litet syskon på tillväxt i mig (ultraljud på torsdag). Vi blev gravida på mindre än ett års försök. Hade vi inte haft sådan tur hade vi fått välja mellan ännu ett barn och att min fru kunde börja på sin hormonbehandling. I vårt fall hade det kanske bara handlat om några månaders väntan, men vi kommer inte kunna få ett tredje barn på samma sätt.

Eftersom min fru och jag fortfarande räknas som ett heterosexuellt gift par kommer alla barn som föds av mig att räknas som hennes. Inga frågor ställs, det förutsätts bara att hon är deras pappa. Så fort min fru fått byta juridiskt kön kommer vi bli ett lesbiskt gift par och då gäller inte den regeln längre. Om jag har förstått det rätt så måste jag då blivit inseminerad av en donator på en klinik, med min frus samtycke och det skall vara rimligt att min graviditet är resultat av den inseminationen. Då kan hon få bli juridisk förälder till barnet.

Absurditet ett:

Jag kan alltså blir gravid, utan att det är fysiskt möjligt att min partner är biologisk förälder (pga hormonbehandling eller annan orsak till infertilitet) och barnet får ändå automatiskt min partner som juridisk förälder. Detta gäller så länge min partner juridiskt tillhör motsatt kön och ändras så fort det juridiska könet byts.

Absurditet två:

Om vi vill ha fler barn är det bara möjligt genom att blanda in en tredje person, en donator. Istället för att jag får spara min äkta hälfts sädesceller måste jag använda någon utomstående att bli gravid med. Min partner får sedan adoptera barnet, istället för att bara bli förälder samtidigt som jag blir det.

Absurditet tre:

När barnet är fött måste jag genom en pappersprocess se till att min fru blir barnets juridiska förälder. Något som hade gått automatiskt, utan några kontroller alls, några pappersvändningar tidigare.

Absurditet fyra:

Om en transkvinna ändå skulle frysa ned könsceller utomlands är min teori att det kan bli svårare för den personen att bli juridisk förälder till sitt eget biologiska barn än till någon annans biologiska barn. Då saknas ju tidpunkten för insemination i svenska register, något som tydligen skall samköras med tid för barnets födsel. Gör man det i Sverige, men med donerad sperma, är det visserligen en del pappersarbete, men mest en teknikalitet.

Summan av kardemumman är att det finns de som säger sig försvara familjen, men som ändå håller fast vid en lag som gör det lättare för mig att bli biologisk förälder ihop med någon annan än den som jag är gift med. Jag får inte ihop hur de tänker!

Lagen om föräldrapresumtion (att heteropar som är gifta båda automatiskt blir föräldrar till barn som kvinnan föder) borde ändras i vilket fall. Den kan inte vara de juridiska komplikationerna som det talas om. Lagen borde vara konsekvent. Om man förutsätter att de med livmoder bara har sex med den de är gifta med så kan man lika gärna förutsätta att en partner har samtyckt till graviditeten, oavsett hur den uppstått.

Det är inte komplicerat att låta personer som byter juridiskt kön behålla sin reproduktiva förmåga. Komplicerat är att få ihop en familj trots de regler som finns. Om man inte inser det kan man inte förstått att även transpersoner har en längtan efter barn, förmåga att vara goda föräldrar och personer som vill dela föräldraskapet med dem.

Därför har kristdemokraterna fel

2012-01-14T18:07:00.000+01:00

Det har hänt en del i mitt liv sedan det senaste blogginlägget. Om en vecka är det ett år sedan min man (vi firade tio år ihop vid nyår) äntligen kom ut som transsexuell. Äntligen, eftersom hon mått dåligt av det sedan tidig tonår. Nu är hon min fru, har bytt namn och börjat på en hormonbehandling. Hon är fortfarande samma fantastiska person, bara ännu lite mer sig själv.

Om regeringens beslut om att inte ta bort steriliseringen som krav för ett juridiskt könsbyte kommit för ett år sedan hade jag förhoppningsvis också tyckt att det är sjukt. Men nu ligger det mig ännu lite närmare.

Jag är själv cis, alltså född med en kropp som jag kan identifiera mig med. Därför kan jag inte tala för personer som inte är cis. Men jag tror ändå att jag kan ha något att säga. Det finns ett missförstånd som jag vill reda ut.

Men vad då? För att byta kön måste man väl steriliseras?

Nope. Det måste man inte. Antagandet är fel på flera punkter.

1. Det är ett juridiskt könsbyte som regleras av lagen; ändring i folkbokföringen och ett nytt personnummer. För det behövs inget annat än ett myndighetsbeslut. I Storbritannien kan man få byta juridiskt kön genom ett läkarintyg av att man identifierar sig med det andra könet. Den enda anledningen till att koppla sterilisering till pappersexercis är att en del andra formulär kommer behöva uppdateras. Min fru står som biologisk förälder i mödravårdsjournalerna till barnet som vi hann sätta igång innan hon började på hormoner. Det alternativet fick vår barnmorska skriva dit själv. Men det går inte att motivera att någon skall berövas möjligheten att bli förälder bara för att vi då måste ha lite bättre fantasi när vi formulerar våra blanketter. Själv förespråkar jag avskaffandet av juridiskt kön.

2. Det går inte att byta kön. Så långt har vår teknik inte kommit än. Speciellt svårt är det för den som fötts i en kvinnokropp men som upplever sig vara man. Det man kan göra är att ge en person en kropp som den lättare kan leva med. Vad man behöver för att må bra, om man fötts med fel fysiskt kön, varierar. Det är just för att behoven varierar som det blir sjukt att koppla vissa kirurgiska ingrepp till den juridiska statusen. Det handlar om att passera. Både för sig själv och andra. För vissa är det viktigt vad de har mellan benen, för andra spelar det större roll att de som möter personen på gatan läser den som rätt kön. I mötet med myndigheter blir personnumret viktigt. För att få rätt kroppsform och kroppsbehåring är hormoner viktiga. Röstträning, peruk och protes för att kunna kissa i pissoar kan för vissa göra mycket mer än vilka könskörtlar som finns kvar. Att kräva sterilisering för att tillåta juridiskt könsbyte blir då inte alls lika självklart som det kanske låter om man lever i villfarelsen att alla transpersoner längtar att få sina könskörtlar utopererade och att detta sker i utbyte mot nya, fungerande genitalier.

3. Det är skillnad på sterilisering och kastration. Idag krävs det att alla könsceller förstörs innan en person får genomgå juridiskt könsbyte. Om en person gör ett annat medicinskt ingrepp som har kastration som bieffekt så är det naturligt att spara könsceller, till exempel genom att frysa sperma eller barken till äggstockarna. För mig personligen får det konsekvensen att jag och min fru kommer att kunna få fler barn om vi väljer att ta emot sperma från en donator, men vi får inte spara sperma från henne för att få fler barn med varandra, helsyskon till den dotter vi redan har. Det tycker jag är absurt.

Med den här kunskapen blir det uppenbart att kristdemokraterna har en annan agenda. Något som gör att jag ifrågasätter både "krist" och "demokrat" delen i deras namn.

Olika sorters död

2010-11-26T08:36:00.001+01:00

När al Quida dödar 3000 personer på en dag startar det kriget mot terrorismen.

Passiv rökning orsakar (enligt morgonens ekosändning i P1) ca 2000 dödsfall om dagen. Det blir nästan fem 9/11 i veckan, varje vecka, året runt.

De som tjänar på det är tobaksbolagen.

Vem startar ett krig mot dem?

Ps. Radioinslaget nämnde att det, globalt, främst är män som röker aktivt och kvinnor och barn som dör av passiv rökning. Anar jag ett mönster?

Chokladsmoothie som är nyttig nog att äta till frukost

2010-10-09T09:41:00.001+02:00

1 frusen väl mogen banan
1 matsked kakao
1 tesked jordnötssmör
2dl växtmjölk, tex sojamjölk

Blanda i mixer tills den är slät.

Att frysa bananer som är på väg att bli för mogna är ett jättebra sätt att ta vara på mat. Var bara noga med att skala dem innan!

Kökssaxen

2010-09-21T18:50:00.001+02:00

Ursköljning av förpackningar som skall återvinnas går ofta mycket lättare om man först klipper upp dem med en sax. Detta gäller både pappkartonger och mjukare plastflaskor. Bara så att ni inte har missat detta.

Bjälkar och flisor

2010-09-21T13:25:00.001+02:00

På P1 nu under morgonen var det ett reportage om vilken effekt sd har haft i de kommuner där de redan suttit i en mandatperiod. Det fanns tydligen studier som visar på att dessa kommuner har blivit bättre för invandrare. Förbättringen berodde inte på integrationspolitiken som sd för, den finns nämligen inte, utan att alla andra skärpte sig för att inte få applåder från rasisterna.

Tänk er själva folkpartiets förslag om burkaförbud och språktest i en riksdagssal med 20 sverigedemokrater som agerar hockeyklack. Det är nog något som Björklund gärna avstår ifrån.

Bland kristna ungdomar har armband med w.w.j.d ( What would Jesus do?) varit populära i perioder. Nu är det kanske dags för Sveriges politiker bära det, fast med viss betydelseförändring, för att se till att de inte fattar beslut som passar bättre med Jimmys politik än deras egen.

Kanske är det här ett sätt att äntligen få rätsida på Sverige. Det enklaste sätter att hitta bjälken i sitt eget öga kan vara genom att jämföra med flisan i sin nästas.

Livet börjar med ett lotteri

2010-09-16T07:01:00.001+02:00

Nej, det handlar inte om spermier. Lotteriet är mer omfattande än så.

Jag har inte förtjänat att födas som vit i en familj av akademiker med medborgarskap i ett välfärdsland. Inte heller har jag förtjänat min funktionsnedsättning eller hur samhället ser på min könstillhörighet. Vem jag föds som får konsekvenser för resten av mitt liv. Hur samhället ser på mig kommer att påverka hur jag ser på mig själv.

Därför tror jag att vi som haft turen att födas i rätt miljö och nåden att orka förverkliga våra drömmar har en skyldighet att hjälpa våra medmänniskor att utveckla sin egen potential. Min åsikt är att detta lättast administreras genom ekonomisk utjämning. Dessutom kan andra normskapande (eller i många fall normupphävande) regleringar hjälpa (t ex diskrimineringslagstiftning och individualiserad föräldraförsäkring).

Vi behöver en skola där alla barn lär sig läsa innan de fyller tio. Vi behöver lönenivåer och ett socialförsäkringssystem som gör att inga barn behöver växa upp som fattiga. Vi behöver en asylpolitik som ger barn på flykt en fristad i Sverige istället för fortsatt oro. Vi behöver värdera arbete efter något annat än könstillhörigheten på den som utför det. Det är inte gratis och fixas inte med skattesänkningar.

Jag vill ha ett samhälle där alla förmågor tas till vara på ett optimalt sätt och för att nå dit delar jag gärna med mig av resultatet av min tur. När vi har ett samhälle där alla som föds har samma förutsättningar att leva ett långt och gott liv, då kan jag tänka mig sänkt skatt.

Ps Det är lätt att kalla spelregler för naturlagar när man själv vinner på dem. Om man tror att månadslönen eller inflytandet beror på ens egen förträfflighet kan det vara svårt att erkänna att förutsättningarna har slumpats ut. Ds.

En lång vecka

2010-09-13T15:38:00.001+02:00

Nu är det snart fyra år sedan jag började blogga. Då var det ett sätt att hantera valresultatet. Då trodde jag att det snart skulle gå över, att gräset på andra sidan skulle visa sin sanna småbruna färg och att folket skulle ta sitt förnuft till fånga. Nu, efter en valrörelse som mest bestått av sifferkastning och opinionsundersökningar, ser det mörkare ut. Det ryktas att högern får egen majoritet, med sd i riksdagen som grädde på moset.

Jag försöker förstå. Det är inte lätt. Jag vägrar att tro att majoriteten av svenskarna är så egoistiska. Att de flesta väljer lite mer i den egna plånboken framför att alla får det de behöver. Att så många vill skjuta på miljöansvaret på kommande generationers bekostnad.

Fundera på om de där extra hundralapparna är värda det. (Jag tror nämligen inte att det är de som faktiskt behöver dem som röstar blått.) Gör testet på valpejl.se och se vad partierna faktiskt tycker (utan miljoner hit och dit samt ömsesidiga anklagelser om ljug). Tänk på vad det kommer att stå om 2010-talet i våra historieböcker.

Det här blir en lång vecka men de närmaste 208 kan bli ännu längre.

Pyssla för en bättre värld!

2010-01-17T15:43:00.000+01:00

Att kunna själv är helt fantastiskt. Handarbete är oberoende och sammanhang på samma gång. För den som vill vara miljövänlig är det viktigt att vårda de materiella saker som man anser sig behöva. Att kunna laga favorittröjan gör dessutom att man kan njuta av den längre.

Sveriges Radio P1 sänder just nu en serie som heter Syjuntan. Där behandlas olika aspekter av handarbete. Avsnitten finns på hemsidan och är lyssningsvärda.

I programmet om att återanvända berättade en av gästerna om att sticka nya fötter på gamla raggsockar.

Bilden är på ett par strumpor där jag gjort just detta. Det går snabbare än att sticka ett par helt nya strumpor och det går åt mindre material. (De är min makes, han gillar rosa.)

Det finns också andra sammanhang där det kan vara bra att vara lite tränad i pyssel. Igår skulle jag köpa ett par skor. När jag provade den ena lossnade ett spänne. Då lyckades jag pruta ned dem till halva priset, knatade bort till en sybehörsaffär och köpte nya spännen. Nu har jag ett par ännu snyggare skor, som troligtvis kommer att hålla bättre än i orginalutförande. Samtidigt slipper affären slänga ett par sönderprovade skor.

Dessutom tror jag att det är nyttigt att ibland få känna sig ohejdat stolt över något man gjort, djupt försjunken i något konkret och släppa loss kreativiteten. Handarbete är ett bra forum för att träna på detta.

Gamla nyheter

2009-11-24T09:29:00.000+01:00

I morgonens P1 rapporteras det om rekordhöga koldioxidhalter i atmosfären, att sojaodling skövlar regnskog och hur grisar missköts i Sverige. Hemska nyheter kan det tyckas. Men för er där ute som ännu kan minska er köttkonsumtion är det ett ypperligt tillfälle att göra detta. Det är sällan man får en sådan chans att faktiskt reagera konstruktivt på hemska nyheter.

Mjölk-- och köttproduktionen står globalt för 18 procent av jordens koldioxidutsläpp.

2002 importerade Sverige närmare 385 000 ton soja till djurfoder.

Så, hur råder vi bot på detta? En början är att långsamt byta ut en kötträtt i taget. Mina tips är:

Veganvrak, 146 mil vegan, kopandafoods och andra bloggar om vegansk mat.

Vegania har recept för de flesta tillfällen och kommer snart ut med en ny kokbok. Den gamla kokboken är helt suverän och de recepten finns på hemsidan. Veganrecept verkar också vara en lovande hemsida.

Proffsiga TotallyVegetarian och hemproducerade Vegan A Go-Go är vegetariska/veganska matlagningsprogam som går att se på internet eller som podsändning.

Glöm inte att många bäckar små faktiskt kan påverka i det här fallet. Har ni fler tips får ni gärna fylla på bland kommentarerna.

Vad Gud har fogat samman får bara migrationsdomstolen skilja åt

2009-09-13T00:08:00.003+02:00

Idag är det min och mannens sexåriga bröllopsdag. I vår säng sover vår dotter sött. Vi är svenska medborgare alla tre, med möjlighet till fina svenska pass och reser vi är det på semester. Sådan tur har dock inte alla.

För ungefär tio år sedan umgicks jag med ett glatt gäng som då betydde mycket för mig. Nu har vi sporadisk kontakt på internet, och det var med glädje som jag där följde hur en av mina vänner gifte sig. Hans fru har barn och de kallar honom pappa. Jag tycker om att ha barn och vara gift och önskar att alla fick vara lika lyckliga. Så är dock inte fallet. Kyrkan kan prata hur mycket hon vill om hur ingen får skilja på det som Gud fogat samman, men svensk migrationspraktik bryr sig inte. Att vi har ratificerat barnkonventionen spelar tydligen inte heller någon roll.

Min väns familj kommer inte från Sverige. Skall de söka asyl måste de tillbaka till sitt ursprungsland, trots att make och far finns kvar i Sverige. I ursprungslandet är det dessutom farligt att vara. I utlänningslagen (som jag för övrigt länge trodde hette utlämningslagen, eftersom den mest verkade utlämna folk till sina fasansfulla öden) kap 5 §18.5 finns det dock utrymme för ett mycket medmänskligare handlande.

När vi ratificerade barnkonventionen var Sverige naiva nog att tro att vi inte behövde göra den till svensk lag. Vi ääär ju så snälla mot barnen här i Sverige. Istället skulle barnkonventionen tillämpas som lag, utan att bli en lag, och när lagen kom i konflikt med konventionen skulle lagen ändras. Tydligen så är det inte alla som har förstått detta. Nu håller Rädda Barnens ungdomsförbund på med en kampanj om att göra barnkonventionen till lag. Det skulle kanske få rätsida på lite av svensk migrationspolitik.

Jag följer nu med spänning min väns fall, hoppas och ber att det kommer att lösa sig. Hans familj är inte den enda som blir behandlade hjärtlöst. lagen.nu visade sig vara en riktig skräckis om man söker på anhöriganknytning. Jag vill inte ens tänka på vad som kommer upp om man söker på hot eller särskilda skäl.

FOSS för funkisar

2009-09-09T18:20:00.002+02:00

Idag gjorde P1 Morgon ett reportage om öppen källkod. Alingsås kommun har sparat ungefär en miljon kronor på att installera Open Office istället för Microsoft Office. Efter reportaget var det en debatt mellan Anders Wallgård, före detta IT-strateg i Sundbyberg och Mårten Fjellström, Piratpartiets partisekreterare, om fördelar och nackdelar med öppen källkod hos kommuner. Igår hade Ekot i P1 ett inslag om att Microsoft kanske får sluta ta betalt för en del av sina program.

När Mårten Fjellström argumenterade för öppen källkod (eller FOSS, Free and Open Source Software, som jag föredrar att tala om) var det däremot inte priset som var det främsta argumentet. Han talade istället om att svenska elever skall få lära sig använda program som de sedan har tillgång till och att vi genom att använda FOSS-program stödjer en världsvid kunskapsutveckling. Anders Wallgård i sin tur talade om att det kräver utbildningsinsatser, att det kan vara svårt med kompatibiliteten och att det inte finns någon som garanterar att det fungerar. Tänk vilken slump! Det är ungefär det som jag kom fram till i mitt examensarbete. Jag har även ett förslag till en dellösning. Jag formulerade problemet som fyra utmaningar: Garantier, support, kunskap om FOSS och kunskap om de program som finns.

Skillnaden är att jag inte tittat på kommuner, utan på datorhjälpmedel för personer med funktionsnedsättning. Det häftigaste är att FOSS även är bra för vår människosyn genom att den påverkar hur vi ser på funkisar (personer med funktionsnedsättningar) och brukarens delaktighet i utformningen av datorhjälpmedel.

Certec, där jag skrivit mitt examensarbete, sysslar med användarcentrerad design. Det betyder att användaren hela tiden är med och testar med prototyper, eller beta-versioner som det heter om det gäller program. Användaren är inte bara en referensgrupp utan får vara med som det verkliga syftet med projektet. Det är lite som att introducera kompassen i orientering.

Om det skapas en plats där användaren och den som utvecklar programmet kan mötas kan relationen i sig bli en del i att programmet blir så bra som möjligt. FOSS är prestigelöst. Projekt kan testas i tusen versioner och projekt kan dela på sig om olika grupper har olika behov. Kod kan återanvändas och inget behöver ändras bara i syfte att sälja ännu en licens. Funkisar kan vara beta-testare, eller bara ge respons mellan de stabila versionerna. En del funkisar, som jag, kan gå in i koden och leta buggar eller komma med mer teknikfokuserad konstruktiv kritik. Samtidigt så kan vi skapa samarbeten mellan människor i hela världen.

Det är där jag tycker att Sverige skall lägga sina skattepengar. Då blir det en verklig investering.

ps. Mitt förslag till dellösning är en kombination av wiki, forum och en databas med betygsättning av FOSS-hjälpmedel. ds.

Barnuppfostran och klimatet

2009-09-08T21:35:00.006+02:00

Johan C påminner oss om att barnuppfostran handlar om barn som uppfostrar sina föräldrar. Jag är inte så bra på norska, så jag länkar till filmer med engelsk text.

Roligt och tänkvärt!

Heliga familjen och amning

2009-08-04T17:54:00.005+02:00

För att få feministisk inspiration så här under sommaren är Heliga Familjen i p1 ett fantastiskt program. Det gick förra sommaren också och alla avsnitt finns som pod-radio.

Det senaste programmet handlade om vad som är naturligt och hade ett inslag om amning. Jag har gått och klurat på vad jag egentligen tycker enda sedan jag läste en artikel om en kvinna som helt valt bort amning. Den gjorde mig oerhört illa berörd och jag förstod inte riktigt varför.

I sommar har jag och min partner lyssnat på Det kallas kärlek och Det kallas manshat av Carin Holmberg. Det, ihop med Heliga Familjen, fick poletten att trilla ned. Jag skrev ett brev till Heliga familjens redaktion och de har nu publicerat det på sin hemsida.

Kort går det ut på att ingen kvinna borde behöva avstå från att amma av feministiska skäl, det borde samhället, med lite fantasi, kunna lösa ändå. Frigörelse genom flaskmatning kan ses som ett lätt sätt att kunna kalla sig feminist utan att behöva utmana patriarkatet på riktigt. Om kvinnan av någon annan anledning inte vill eller kan amma är det naturligtvis OK, men då skall inte jämställdhet vara problemet. Det samhälle där ammning och jämställdhet fungerar ihop kräver mycket mer av männen. Vid flaskmatning för jämställdhetens skull är det kvinnan och barnet som gör de största uppoffringarna, och det är ju knappast jämställt.

Jag rekommenderar Det kallas kärlek och Det kallas manshat. Den förra är en avhandling om maktasymetri hos barnlösa par som ses som jämställda. Den senare är en mycket rak bok om feminism.

"En del mat är mer manna än annan"

2009-07-20T06:15:00.004+02:00

När det Israeliska folket vandrade i öknen med Mose fick de varje dag manna från himlen. Sparade de något av den under natten (undantaget fredag-lördag) så var det alltid dåligt dagen därpå. Detta är något som jag tänker på ibland när jag har mer mat i kylskåpet än jag verkar kunna äta upp. Mat som slängs är ett stort miljöproblem. Jag har tre strategier för att minska mitt svinn.

1. Ät saker i rätt ordning. En del mat är mer manna än annan. När jag handlat eller fått hem en grönsakslåda försöker jag att äta slut på den känsligaste maten först. Det gör visserligen att mathållningen riskerar att bli lite tråkig precis innan det är dags att fylla på kylen, men hellre det än att få slänga maten jag suktat efter bara för att den sparats för länge.

2. Förvara saker rätt. Många grönsaker mår dåligt av att ligga för kallt. Jag inbillar mig i alla fall att ett rent kylskåp där dålig mat går direkt i komposten gör att maten som är kvar mår bra längre. I övrigt så är jag i en utbildningsfas. Hör gärna av er om ni har tillgång till mer information i frågan.

3. Räkna med rester. Genom att ha ett par goda rätter som går att göra på sådant som finns i skåpen så kan jag planera in minst en måltid som består av rester eller grönsaker som är lite ledsna.

Här kommer recepten, glöm inte att lägga på locket:

Burksoppa om det inte blir några rester 2 personer

1 lök

1 förpackning krossade tomater 300-500g

2-3 dl bönor, gärna kidney eller borlotti, på burk eller frysta

chili i någon form, torkad fungerar bra

buljong

Hacka och fräs löken ihop ned chilin. Tillsätt bönor, krossade tomater, vatten och buljong. (Använd tomatkross förpackningen till vattnet så får du med det sista av tomaterna och får det lättare att skölja förpackningen innan återvinning.) Koka upp. Ät.

Kokossoppa för ett nästan tomt kylskåp (2 port)

2 lökar

2 potatisar

2 dl kokosmjölk

ett par matskedar tomatpurë

chili efter smak

buljong

Skala och tärna lök och potatis. Koka med chilin i buljongen (en halv liter vätska). Mixa slätt och tillsätt kokosmjölk och tomatpuré.

Sloppy Joes, två rester i en smäll

brödskivor (det gör inget om de är lite torra)

någon form av tomatbaserad pastasås, t ex linssås eller köttfärssås. Gärna med rivna rotfrukter i, det blir extra gott.

Rosta brödet. Servera med såsen på.

Etchan no ramen, för att ge grönsakssnuttar ett värdigt slut

diverse grönsakssnuttar, t ex kålrabbi, morot, palsternacka, purjolök

tinade frusna gröna ärtor

glas- eller risnudlar

buljong

smaksättare som rostad sesamolja, sojasås eller miso

Skär grönsakerna. Om de är mycket slaka kan de få ligga i lite kallt vatten först.

Koka grönsakerna i buljongen. Det skall vara ganska mycket vätska.

När grönsakerna är nästan klara lägg i nudlarna och ärtorna.

Smaksätt. Kom-i-håg att miso alltid skall i efter det att kastrullen tagits från spisen.

Ät med pinnar ur skål. Buljongen dricks ur skålen.

Pytt i panna, ni känner till konceptet...

Rester, t.ex. : kokt kall eller rå potatis, kokt kall pasta, grönsaker(råa och kokta), tofu, bönor eller dyl

matfett att steka i, gärna olja

Smaksättare t.ex: Lök, oliver, soltorkade tomater, färska eller torkade kryddor, sojasås, tabasco eller chilisås

Serveras med: Smörgåsgurka och inlagda rödbetor

Tärna/dela allt i jämna bitar.

Börja med att steka råa grönsaker och lök i en stor stekpanna. Lägg sedan i resten efter ungefärlig tillagningstid.

Avsluta med att smaksätta.

Om ugnen ändå är på kan pytt göras i en ugnsform.

Hon springer som om hon försöker hinna till Konsum! — Om Lunds stadstrafik

2009-06-24T17:46:00.005+02:00

Lunds stadstrafik skall ledas om. Det finns tre förslag, A, B och C.

I A ändras i princip inget, centrum kommer fortsätta vara en enda gröt av stadsbussar som envist skumpar fram på kullerstenarna. Förslag C däremot har befriat innerstaden från både bussar och bilar. Där kan man lugnt promenera omkring och behöver på sin höjd se upp för livsfarliga cyklister.

När vi idag skall ta tåget till Malmö eller upp i landet är bussresan ner till stationen alltid ett riskmoment. Vi åker nästan aldrig hela vägen, eftersom man då måste vänta på Botulfsplatsen, utan hoppar av redan på Åke Hans. Med barnvagn innebär det att man måste knata en bit, eftersom hissarna för tillfället bara fungerar i andra ändan av Centralen. I förslag C skulle alla bussar gå direkt till Centralen, utan att först snurra runt på affärsgatorna.

"Hon springer som om hon försöker hinna till Konsum!" Det låter lite konstigt, eller hur? Däremot har de flesta av oss haft bråttom till bussen eller tåget. Då är det väl självklart att lokaltrafiken i första hand skall ta folk snabbaste vägen till vidare förbindelser. Att gå från Centralen till de större torgen i Lund tar inte många minuter, och det gör oftast inte så mycket om man kommer ett par minuter sent till frisören, restaurangen eller torghandeln, i alla fall inte som konsument. Men om man kommer för sent till tåget för att bussen var sen på grund av gröten inne i centrum, då är det inte roligt längre.

En väl fungerande lokaltrafik är viktigt. Jag vill bo i ett samhälle där:

- ingen som är fysiskt frisk behöver ha en privat bil.

- även den som inte är fysiskt frisk/fullt funktionerande skall kunna använda kollektivtrafiken.

- stadsplaneringen är optimerad för så korta resor som möjligt.

En bil- och bussfri innerstad och goda förbindelser till Lund C, som i sin tur har goda förbindelser till resten av Skåne och Sverige vore helt suveränt. Dessutom borde förbindelserna mellan stadsdelskärnorna öka. En ringlinje i vardera riktning som går genom Gunnesbo, Annehem, Norra Fäladen, Brunnshög, Mårtens fälad, Linero, Gastelyckan, Klostergården, Värpinge och Pilsåker behövs. Då skulle jag inte behöva åka via centrala Lund och sitta en halvtimme på bussen för att ta mig till grannförsamlingen någon kilometer bort.

Det är vad jag tycker. Om du åker kollektivt i Lund så tycker jag att du skall ta dig en titt på vad Lunds kommun har kommit fram till och sedan tycka till i deras enkät.

Linje 171

2009-06-17T19:54:00.004+02:00

Jag har startat en namninsamling på http://www.namninsamling.com/Skanetrafiken171. Syftet är att påpeka för Skånetrafiken att vi är många som inte tycker om att regionbuss linje 171 inte längre går till Universitetssjukhuset utan vänder redan på Ideon. Det gör att Lunds största studentområde och två stora bostadsområden får längre till bussen som går till Malmö.

För mig personligen kommer det att innebära att jag måste gå en kvart för att kunna ta bussen till vänner, Astrid & Aporna, god vegansk pizza, SF-bokhandeln och annat trevligt som finns i Malmö. En kvart låter inte så mycket, men det gör att restiden ökar med 30%, vilket är en del. Dessutom söker jag just nu jobb, och de arbetsplatser som finns inom trevligt pendelavstånd minskar om jag inte har pendeln till Malmö utanför dörren. När jag var gravid och hade foglossning åkte jag 171 en hållplats till Universitetssjukhuset och haltade bort till mödravården. Jag har också varit medresenär en sen lördagkväll, då skulle vi till akuten. Det går fortfarande en buss den sträckan, men inte lika ofta och inte lika sent.

Men det är inte mig personligen som det här gäller. Jag förstår inte varför Skånetrafiken drar in fungerande stopp på en befintlig och uppskattad busslinje. Kollektivtrafiken är viktigare än någonsin. Jag hoppas att LKF kan upplåta en parkeringsplats för att bygga den vändplan som bussen sägs behöva ifall det förslag som finns nu inte fungerar. Att hållplatser försvinner temporärt på grund av ombyggnad kan jag acceptera, men gör de så här måste jag protestera. Hjälp mig genom att sprida namninsamlingen och skriv på om ni håller med! Om Skånetrafiken inte vet vad vi tycker så kan de inte göra som vi vill.

Tillagt 20/7

Enligt Sydsvenskan så kommer linje 171 att stanna på Magistratsvägen och Delphi igen när nästa tidtabell kommer 12/12. Jippie!

Internationella kvinnodagen...

2009-03-08T18:23:00.006+01:00

Min spontana reaktion är en vers ur Jösses flickor som jag lärde mig mycket tidigt:

Vi som fått blommor och morsdagspaket
istället för lika lön och jämlikhet.
Nu har vi dessutom fått Kvinnoåret
som ett extra plåster på såret.

Sedan bättrar jag mig lite och tänker på att den internationella kvinnodagen är en dag för mänskliga rättigheter. Det är inget rosafärgat, kommersiellt fluff. Det är en möjlighet till politisk handling. Jag har skrivit en önskelista:

1. Fler pappadagar och mer föräldrapenning till de som behöver.

Jag kommer att bli firad på morsdag för första gången i år. Det jag önskar mig är ett halvårs pappadagar, istället för de tio dagar som gäller idag. Spädbarnstiden är för kort för att en av föräldrarna skall missa 40 timmar av den per vecka. Jag önskar mig även generösare regler för föräldrapenning, om man inte har så mycket sjukpenningsgrundande inkomst. Vi har vårt ekonomiska löst, men jag tycker att landets abortmotståndare borde räkna lite på hur mycket man får om man blir gravid "vid fel tillfälle" i karriären. Övriga politiker kan meditera lite över det de med.

2. Global rättvisa

Arbetaren publicerade en debattartikel som pekade på att det är viktigt att kvinnodagen är internationell. Kvinnor med mycket pengar förtrycker kvinnor med mindre pengar. Det är fattiga som syr våra kläder och städar våra toaletter. Det är kanske inte nödvändigt att alla syr sina egna kläder, men det vanliga gäller: återvinn, återanvänd, minska och köp rättvist och miljömärkt. Både finanskrisen och klimatkrisen drabbar kvinnor värst, även om det inte drabbar mig som enskild kvinna mer än min man just nu. Därför är det viktigt att förstå att alla frågor hänger ihop. Min miljöförstöring gör att en annan kvinna måste gå längre för att få färskt vatten.

3. Trygga förlossningar för alla

En annan kvinnofråga är graviditet och förlossning. Jag fick ganska mycket vård i samband med vår förlossning nu i december. FN:s millenniemål nr 5 handlar om att förbättra mödrahälsan. Det är fantastiskt att föda barn, i Sverige. Alla borde ha samma fina vård. Istället dör över 600 000 kvinnor per år i samband med förlossning, graviditet eller abort. Det är som om alla som födde barn i Sverige skulle dö, sex gånger om!

4. En mödravård som involverar alla föräldrar.

Avdelningen som jag hamnade på efter förlossningen var inte så trevlig. När den byggdes på 60-talet fanns det tydligen ingen plats för pappor, så då behövde de inte rum heller. Förhoppningsvis så kommer nästa generation ha förstått att både förlossning och eftervård blir bäst om alla föräldrar är lika involverade. Jag kan inte föreställa mig hur jag hade klarat mig om inte min parter funnits där. Annas profylaxkurs fick feministiska konsekvenser. Det verkade dock inte som om vårdapparaten var beredd på att vi ville vara föräldrar på ett så medvetet sätt. När jag blir rik skall jag värva IKEA som medsponsor, charma regionspolitikerna och renovera avdelning 44 så att papporna får plats, om ingen annan kommer på idén före mig.

5. Minskade könsroller för min dotter

Att vi lever i ett samhälle där genus är så viktigt att föräldrar är beredda att tacka nej till ett barn för att det har fel kön gör mig illamående. Det gör mig orolig för min dotter. Hon är som riktigt god senap: söt, stark och skånsk. Frågan är om hon kommer att få växa sig så stor som hon kan.

Klick och en grundläggande lektion i naturkunskap

2009-01-14T20:09:00.007+01:00

När jag var liten så trodde jag att jorden växer. Att det som lever blir jord när det dör och förmultnar hade jag koll på och jag tänkte att då borde det bli mer jord hela tiden. Jag började fundera på om det gick att beräkna hur fort träden skulle behöva växa för att jordens radie skulle öka i takt med befolkningen. Innan jag kom så långt förklarade någon kolets kretslopp för mig och allt var förstört.

P1 har haft en serie om klimatet och kapitalet. Delvis så har den handlat om klimatkompensation. Det jag har hört har varit ganska segt, men en sak kom upp som jag redan tidigare gjorts uppmärksam på. Flera av de företag som erbjuder klimatkompensation verkar inte ha hört talas om kolets kretslopp.

Grundläggande naturkunskap:

Om du kompenserar användningen av fossila bränslen genom att betala pengar för att träd skall planteras i tredje världen så fungerar det bara om träden står där i all evighet.

För om trädet någon gång kommer att förmultna eller brinna upp så kommer kolet att släppas ut igen. Då måste det finnas någon som är beredd att plantera ett nytt träd där. Så det man skulle behöva köpa är en garanti att det alltid (till jordens undergång) kommer att stå träd på en viss yta. Koldioxiden man i sådana fall kan tillgodogöra sig borde bli ett genomsnittligt värde för hur mycket ett träd har bundet i sig under sin livstid (minus eventuell koldioxid som kanske skulle bundits av platsen ändå). Om man dessutom tillägger att många av dessa trädplanteringar finns där huvudbränslet är trä och det ofta saknas en fungerande infrastruktur för alternativ energi så kan vi kanske gissa hur det går den dagen något oförutsett händer.

www.ettklickforskogen.se drivs av en organisation som köper upp gammelskog med hjälp av insamlade pengar. Stiftelsens stadgar går inte att ändra och skogen får "totalt avverkningsskydd med förbjudet jord- och skogsbruk". Låter det bekant? Om jag förstått rätt så betyder det att någon garanterar att det kommer att växa träd där, om inte tills jordens undergång så i alla fall till Länsstyrelsen i Norrlands undergång. Men det går inte att köpa skog för att rättfärdiga koldioxidutsläpp. Däremot så är det ett bra sätt att hindra ytterligare koldioxidutsläpp. Dessutom är det något speciellt med gammal skog. Det är jag tydligen inte ensam om att tycka heller, om man dömer efter listan på arter som bara lever i sådana biotoper.

Själva klickandet är sponsorfinansierat och fungerar så att man från varje dator kan klicka på en speciell länk en gång per dygn och då finns det en mängd organisationer som skänker pengar till projektet. Just nu samlar de ihop pengar för att rädda en skog i Västsverige. De behöver ungefär 5,3 miljoner innan 19 mars, annars så kommer skogen att avverkas. Om klickandet ligger på samma nivå som igår så kommer det att inbringa 370 000. Enkel matematik ger att det behövs alternativa källor (och fler som klickar!).

godstart.se är en startsidetjänst som samlar in pengar till välgörenhet genom reklamfinansiering. Genom att skapa en inloggning så kan man välja vart pengarna skall gå. Sedan finns det en länksamling med internetbutiker som skänker pengar om man kommer från godstart.se och handlar där. Om jag sedan tillägger att man kan välja ettklickförskogen som organisation så kan ni nog gissa vart jag vill komma. Snälla! I alla fall fram till den 19/3.

ps. Den som köper träd i tredje världen borde göra det för att det är bra med träd, just precis nu, och inte för att tro att det raderar vårt slöseri på hemmaplan. Träd binder jord och motverkar erosion, minskar avdunstningen från jorden, ger större skördar om det kombineras med jordbruk och ger förnyelsebart bränsle. ds.

Tre osynliga gåvor

2009-01-06T19:03:00.003+01:00

Trettondagen är dagen då de tre vise männen kom med sina gåvor till Jesus. Som nybliven förälder kan jag intyga att traditionen att ge presenter till nyfödda lever och frodas. Det finns dock tre saker som vårt barn har fått och kommer att få som jag värderar högre än mycket annat. Alla tre är osynliga och någon form av arvegods.

Osynlig present 1 — Språket och kunskapen som öppnar dörrar
Barns språkutveckling börjar tidigt. Genom att inte prata barnspråk, fylla huset med röster, ord och musik och låta vårt barn få del av den barntillåtna delen av vuxenvärlden rustar vi henne för framtiden. Hon kommer veta vad en tenta är långt innan hon väljer utbildning. Vi myser åt alla böcker som hon har kvar att upptäcka, filmerna hon inte har sett och vitsar som är helt nya. Spotify ger oss en möjlighet att spela även sådan musik som vi själva inte lyssnar på till vardags. Det kan hända att hon inte är mottaglig för det som vi vill ge henne, men då får vi hitta något som passar bättre som ändå stimulerar henne. Alla familjer har sin egen kultur som förs vidare till barnen. Kunskapen värderas dock inte lika, även om det finns de som påstår att alla har samma chanser i Sverige. De säger att gratis teaterbesök med skolan inte spelar någon roll. Klassamhället är lite som djävulen, vinner på att folk inte tror att det finns. Jag är glad att min dotter är en "akademikerunge" även om jag vill arbeta för att det inte skall spela så stor roll, både genom att ändra värderingar och sprida kultur. Undrar om det betyder att jag borde spela dansband för henne också ...

Osynlig present 2 — En relation med skaparen
Vi har redan börjat be aftonbön med vår dotter. Eftersom min relation med Gud är det viktigaste i mitt liv, (borde vara i alla fall,) så vill jag självklart ge detta vidare. För den som själv har en relation med Gud så är fördelarna uppenbara. Er andra kan jag nog inte övertyga nu, så ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att min tro var så viktig när jag var barn att jag inte vill undanhålla någon detta. Med den erfarenheten kan jag inte motivera att man väntar tills barnet är gammalt nog att välja själv. Självklart kommer hon alltid att få välja, så fort hon kan. Fri vilja är en av poängerna med kristen tro.

Osynlig present 3 — Ett personnummer och svenskt medborgarskap
Det var när jag såg hennes fyra sista siffror på pappret från Skattemyndigheten som jag insåg hur viktiga de är. Teoretiskt har jag vetat det länge, men tacksamheten över att vår dotter inte är papperslös framkallades av just detta papper. Det är en rättighet för barn att ha en nationalitet (artikel 7 i barnkonventionen). Ändå finns det barn som är födda i Sverige som inte är medborgare i något land.

Dessa gåvor är något som jag önskar alla barn (och vuxna). Kanske kan jag under det kommande året arbeta för att fler skall få dela privilegiet de innebär. De ger i alla fall perspektiv. Resten av presenterna kommer kanske resultera i en genomgång av utbudet av ekologiska barnkläder, det finns massor!

Stackars Gustav!

2008-11-21T15:00:00.002+01:00

Vilken sort blir det? Det är frågan som kommer från de mest oväntade håll och som har tänjt min fantasi de senaste månaderna. I början, innan jag var beredd, blev svaren ibland lite tvekande. De handlade om att jag inte bryr mig, att jag hoppas att barnet är friskt och så vidare. Förhoppningsvis en nörd, blev mitt nästa standardsvar. Nu, när jag och det lilla livet har lyssnat på lite mer musik ihop så kan jag ärligt svara att jag tror att det blir en syntare. Om det inte bara är en slump att den sparkade lite extra till Kraftwerk.

Första föräldrautbildningstillfället pratade barnmorskan om hur populärt det har blivit att ta reda på vilket kön barnet har. Hon förklarade det med att det blir lättare att förbereda sig när man kan tänka på att det är en liten Gustav som man inreder barnkammaren för. Stackars Gustav!

Tänk allt som föräldrarna inte vet om denna nya individ. Men en snopp på ultraljudet räcker för att fastställa att blå fotbollar är rätt tapetmönster. Tänk om han föredrar basket!

Skall man bestämma namn på barnet så behövs könet fortfarande. En del, som vet att vi inte vet "vad det blir för sort", säger att vi kan ha alternativ för alla eventualiteter. Men en del av att inte begränsa sig till könet är att det blir så många alternativ att ta hänsyn till. Om man inte lever i en tvådelad värld av pojkar och flickor utan vill se fler nyanser så blir det oändligt många namn på listan. (Vill man däremot absolut ha ett namn som inte avslöjar kön så har man bara dessa att välja på.)

Exemplen över hur viktigt det är med könet radar upp sig. Barnkläder verkar ofta komma i tre färger: pojke, flicka, vet inte. När vi pratade barnvagn med mer erfarna sa de att det var viktigt att ha rätt färg på den, för annars tog alla fel på barnets kön. "Det blev en flicka", eller "det blev en pojke" verkar vara det vanligaste sättet att berätta att förlossningen äntligen är över och att allt gick bra. Själv har jag börjat fundera på olika sätt att hemlighålla vad som döljer sig i de ekologiska tygblöjorna så länge som möjligt, medveten om att jag kommer att bli förklarad knäpp.

Men i allt det här finns en äkta oro. Som feminist tror jag på allvar att mitt barn kommer att bli begränsat, fostrat och i viss mån skadat av samhället (inklusive mig själv) baserat på könsidentitet. Därför gör det ont i mig när jag tänker på alla sätt som genusordningen kommer att påverka barnets hälsa, relationer och möjligheter i livet.

När jag ser hur viktigt könet verkar vara, innan barnet ens är fött, så blir jag ännu mer övertygad om att vi skapar genus tidigare än vad vi kan föreställa oss. Kan inte barn bara få vara barn?

Det som tröstat mig mest var när en person i min närhet, vars son precis genomgått en könskorrigering, konstaterade:

- Ja, ibland vet man inte vad det blev för kön förrän 18 år efter det de fötts.

Kanske kan jag i alla fall mildra skadan för mitt eget barn. Men jag tycker fortfarande synd om Gustav.

Att vara kristen — en utmaning i ett lokalt och globalt perspektiv

2008-10-11T21:17:00.004+02:00

I torsdags hade jag förmånen att få inleda samtalsgruppen Steg på vägen i Maria Magdalena kyrka i Lund. Nu skall jag försöka omvandla tankarna jag ville förmedla då till en bloggtext. Den tillåter jag vara lite mer politisk.

(De av er som inte har en personlig relation till Jesus kan kanske se den här texten som ett sätt att förstå hur man kan tänka som kristen. Jag tror inte att det bara är kristna som är goda människor, det som skrämmer mig är istället hur många det finns som kallar sig kristna men som ändå verkar strunta i mycket av det här.)

Att vara kristen, just i perspektivet globalt och lokalt, förknippas ofta med att man antingen är missionär eller står i soppkök. Jag tycker att båda delarna är mycket behjärtansvärda, men det är bara en liten grupp som det passar. Min teori är att Jesus tänker större.

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.
Joh 15:16

Jag tror att det gäller alla kristna. Det är inte bara förunnat de som känner sig kallade till mission. Det är inte heller ett frivilligt tillval. Det är en naturlig del av vår relation med Jesus.

På den tiden då Jesus undervisade var den allmänna uppfattningen bland åhörarna att Romarriket var världen. (Enligt Johannes så var det verkligen den världsliga världen som åsyftades.) Men om man, som jag, tror att Jesus är Gud, så borde han ha vetat att världen är lite större än Romarriket. Han hade kunnat säga: Gå ut i världen, upptäck nya kontinenter, och bär frukt. Men han valde att hålla sig till den världsbilden som lärjungarna kunde ta till sig. Dessutom valde Jesus, som jag tror kunde gå på vatten, att, istället för att besöka alla folk, bara prata med dem han kunde nå genom att gå helt vanligt till fots. Det tror jag också var ett mycket aktivt val.

Nu lever vi i en globaliserad värld. Allt vi gör påverkar resten av jordens befolkning. Om vi inte lever i världen, var skall vi då leva? Samtidigt så kräver inte Gud att vi skall nå ut längre än vad vi räcker. Precis som världen fick vara Romarriket för apostlarna så har Gud en egen definition på världen för varje individ. Den är precis så stor att vi blir utmanade men att det är görbart.

Hur bär vi då frukt? På något sätt handlar det om vår relation med Gud, våra medmänniskor och skapelsen. En av de svårare sakerna med kristendomen är att Gud älskar alla människor. Sug på den du! Alla, inga undantag! Liknelsen i Matt 25:40 handlar om att det vi gör för/mot någon av Guds "minsta bröder", det har vi gjort för/mot Gud. Det kan vara en ledtråd. Här har vi en chans att låta våra handlingar bli ett evangelium, ett glädjebud. Men eftersom alla våra handlingar påverkar andra människor så är det inte bara kollekten på söndagen som ger oss möjligheter. Alla våra vardagsval kan få bära frukt. Det är Jesus som slipper bli steril när vi köper ekologiska bananer. Det är Jesus som sitter och syr våra billiga kläder till slavlön och förstör sin kropp. Vi kan ge honom vettiga arbetsförhållanden. (Tänk på det nästa mässa när du har honom där i handen.) Det är Jesusbarnet som får astma av motorvägen som byggs vid bostadsområdet eller inte kan följa med på skolutflykten för att familjen inte har råd att betala avgiften. Det kan vi påverka!

Men det är inte svart-vitt. Ibland kan det vara svårt att veta om det är bra att köpa kravodlat eller vad det är som orsakar mest växthusgaser. Följer man Bibeln blir det lätt, då är det bara att lämna lite oliver på trädet till de fattiga. Men eftersom vi inte har så mycket olivträd så blir det kanske inte så bra ändå.

Så vad skall vi då göra? Eftersom allt vi gör påverkar "dessa mina minsta bröder" så borde vi rimligtvis försöka att i alla beslut vi fattar fundera på vad Jesus skulle ha gjort. För att kunna göra det så måste vi, förutom att lära känna Jesus bättre, veta vilka resurser vi har och skaffa kunskap om vilka handlingar som ger vilka konsekvenser.

Det är därför det är så bra att Svenska Kyrkan var med och startade föreningen Rättvisemärkt. De underlättar för oss att bära frukt. Nu måste vi bara ta nästa kliv.

Matt 25:40 har också en tvillingvers 25:45 som istället handlar om att det som vi inte har gjort mot "dessa mina minsta bröder" det har vi inte heller gjort mot Jesus. Ursprungsbetydelsen var i princip att om vi vägrar en hungrig att dela vår mat så är det Jesus vi låter gå med kurrande mage. Men i vår överflödstid kan vi kanske tolka det som att Jesus även påverkas positivt av att vi avstår från något. Om vi väljer att inte göra den där flygresan så har vi inte bidragit till att Jesus skörd torkar bort på grund av temperaturhöjningar.

Vad är det då att vara utvald? I den kristna tron är förlåtelsen central. I den bästa av världar hjälper den mot passiviteten som kommer av rädslan för att misslyckas. Det, i kombination med vetskapen om att vi är speciellt utvalda för uppdraget att bära frukt, borde ge oss en utmärkt grund att stå på. Dessutom gör det att vi inte behöver förminska uppdraget. Vi behöver inte gömma oss bakom att vi sopsorterar. Om man är utvald av jordens skapare, har hans helige ande på sin sida och förlåtelsen att landa i när man misslyckas, så behöver man inte vara rädd för att uppdraget skall vara för stort. Det är trots allt skräddarsytt för oss.

Mitt mål skall vara att jag, i allt jag gör, skall bära frukt. I den världen som är min verklighet skall jag sträva efter att göra det goda, även i de fall där den som det gäller lever på andra sidan klotet. För mig är det utmaningen att vara kristen i ett lokalt och globalt perspektiv.

Det här kan låta lite tungt. Förlåtelse, kallelse och helig ande är inte alltid så lätt att känna. Jag har hittat en pepp och tröstpsalm. Det är Frostensson som har skrivit den och det är psalm 87 i den svenska psalmboken.

Våga vara den du i Kristus är,
den i hans tanke, den i hans kärlek,
den i hans ögas eviga ljus du är.

Intet äger du som ej han dig ger.
Kravet och kraften,
viljan och verket
strömmar ur samma källa från berget ner.

Skuld och rädsla trycker dig inte mer.
Nu är du fri att älska och tjäna
dem som du möter,
Jesus som bor i dem.

Redan är du den du en gång skall bli:
dömd och benådad, död och uppstånden,
älskad och ett med honom som gör dig fri.

Uppvigling till brottslig verksamhet

2008-10-02T07:36:00.002+02:00

Sedan juni är jag stolt innehavare av ett passerkort som det står Ideon på. Ideon är en företagsby i norra Lund och här ligger min deltidsarbetsplats. Området är fullt med höghus och rymmer arbetsplatser för 3000 personer. Här blir upptäckterna från Lunds universitet lönsamma företag. Stoltheten har kommit av att jag förknippar Ideon med tillämpad kunskap och det är något jag vill syssla med.

Nu har jag dock hittat ännu en anledning att vara stolt. I lokaltidningen säger Ideons vd att han vill dubblera Ideons kapacitet inom tio år. Det skall inte ske genom att ta mer yta i anspråk utan genom att förtäta den bebyggelse som redan finns, bland annat genom att bygga på de 2000 parkeringsplatser som finns. De som arbetar där skall istället åka kollektivt, gärna med spårbunden trafik ända upp till Ideon. Det är definitivt en fingervisning till trafikplanerarna i Lund. Jag bor visserligen på gångavstånd från jobbet (!) och jag har kollegor som cyklar otroliga sträckor varje dag, men det borde ändå betyda en enorm ökning av kollektivtrafiken i norra Lund, som även hyser Lunds tekniska högskola.

Lunds stadsarkitekt är också för en förtätning av Lunds innerstad, även detta enligt lokaltidningen. Tanken är att Lunds yta inte skall öka mer än att man kan cykla in till Stortorget från ytterkanterna. Även här nämns parkeringsplatser som möjlig byggmark.

De här artiklarna gjorde mig verkligen glad, och det är här som rubriken kommer in. Parkeringsplatser i sig, att bygga dem eller ta betalt för dem, borde klassas som uppvigling till brottslig verksamhet. Genom att göra bebyggelser glesare gör de livet svårare för oss som inte åker bil, alla avstånd växer, och ohälsosamt lätt för dem som åker bil. De av er som har bil hävdar kanske att det redan är för svårt att hitta parkeringsplats. Tja, det finns en anledning till att Systembolaget inte är öppet på söndagar.

I Lund blir det extra ironiskt med parkeringshus. Universitetssjukhusets parkeringshus kunde ge plats till bostäder åt massor med studenter som då inte skulle behöva transportera sig långa sträckor för att komma till skolan. Som det ser ut nu så måste både studenter och sjukhuspersonal till stor del pendla.

I en förlängning skulle jag vilja att det, i alla fall i staden, bara fanns parkeringsplatser för personer med handikappstillstånd. För alla andra borde det finnas kollektiva lösningar som var tillräckligt bra. Genom att ta bort i stort sett alla parkeringsplatser, och göra avgiften för de som finns så kännbar att kollektivtrafiken känns riktigt billig, så kan vi med mycket mindre medel uppnå det som trängselavgiften försöker göra.

Kort sagt: Bygg bort parkeringsplatserna så kommer vi både närmare varandra och minskar på de löjligt korta bilresorna!

Jag älskar Mauds tjänster!

2008-08-30T20:42:00.002+02:00

I senaste numret av Arbetaren konstateras det att antalet ansökningar om avdrag för hushållsnära tjänster är proportionerligt mot komuninvånarnas genomsnittliga förmögenhet. Jag är inte förvånad, det är en reform som hjälper rika män att slippa ta sitt ansvar och rika kvinnor från att ta konflikten (eller sänka sin standard).

I Heliga familjen , en utmärkt radioserie om familjen som gick i sommaras, sa Gudrun Schyman flera kloka saker om hushållsnära tjänster. Det här såg jag som essensen av det hon sa: Istället för att flytta in arbeten i privata hem och på så sätt skapa arbetsplatser med ett osunt förhållande mellan arbetsköpare och arbetssäljare och dålig arbetsmiljö borde vi flytta ut det som måste göras utanför hemmet. Istället för att ha någon som kommer hem och sköter tvätten så skall man kunna lämna bort den på vägen till jobbet och sedan hämta den tvättad, struken och lagad enligt alla konstens regler. Istället för kokerska så skall man kunna beställa middag från samma restaurang som levererar maten till skola och förskola. Det enda som Schyman kunde komma på som inte skulle lösas på sådant sätt är damråttorna under sängen, men de kunde man kanske ta hand om själv då.

Jag håller med Schyman om att det finns mycket bättre sätt att lösa problemet med kvinnors evighetsarbete i hemmet än att låta färre kvinnor jobba för fler.

Personligen så skulle jag ha svårt att anlita städfirmor för något annat än flytt. Däremot funderar jag mycket på hur jag kan minska mängden hushållsarbete som jag måste göra. Min senaste stora hjälp kommer från Maud. Maud är vår nya diskmaskin, istället för hushållsnära tjänster. Den är inte supermiljövänlig, men eftersom jag är ganska dålig på att diska så är det nog bättre än handdisk. Har jag tur så kan Maud både hjälpa oss med arbetsfördelningen hemma, göra att jag känner mig mindre handikappad, minska vår energikonsumtion (även om det bara är hyresvärden som tjänar på det) och öka vår livskvalité. (Jag tycker inte om att titta på disk som väntar på mig...)

Något annat som hjälper mig mycket är våra lådor från Mossagården. Även om jag skulle önska att det fanns en låda som var ännu mer lik en ny tjänst som jag hittat. Middagsfrid, som den heter, är inte aktuell för mig som vegan, men idén är bra. En gång i veckan levereras råvaror och recept till fem middagar för fyra personer. Det betyder att två jobbiga delar, att komma på vad man skall äta och att handla, helt försvinner från matlagningen. Ingen tvingar dig att följa recepten, så kreativ kan man fortfarande vara. Dessutom finns det instruktioner om vad som bör konsumeras först och tanken är att det skall bli mindre svinn.

En av mina favoritkokböcker har en liknande funktion, även om man måste handla själv. Vegan cooking for one, har veckomenyer för höst/vinter och sommar/vår. Varje vecka har en inköpslista och måltiderna är planerade så att stora förpackningar förbrukas innan de blir dåliga och förenklingar, som att göra dubbel sats pastasås och sedan göra paj på resten två dagar senare, finns med. Tyvärr så är en del av ingredienserna fortfarande svåra att få tag på i Sverige, men i större städer borde det fungera.

För övrigt så tror jag att man inte skall ha större bostad och fler prydnadssaker än att de som bor där gemensamt orkar städa och damma allt.

Att vara sedd, uttittad eller bara berättelsen om ett kontaktförsök

2008-07-19T16:58:00.005+02:00

Det finns en ung kvinna i Lund som jag sett upprepade gånger under de senaste åren. Hon har ett hår, rött, och en klädstil som gör att jag lagt märke till henne. Dessutom är det något med hennes min och utstrålning som gör att hon syns. Första gången jag vet att vi var på samma plats var på Mandelbrots föreläsning i Kårhuset i Lund för några år sedan.

Idag möttes vi på en gågata i centrala Lund. Jag måste ha sökt ögonkontakt och lett, eller gjort något som påkallat uppmärksamhet. Hon vände i alla fall, äntligen, om för att ta kontakt.

Vi lever i ett samhälle. Jag vill inte bara dela upp människor i "de jag känner" och "resten". Människor, jag, vill bli sedd och få se andra människor. Min man och jag har träget hälsat på våra grannar, nu hälsar de faktiskt tillbaka, nästan alla. Men jag vet inte om de skulle sakna oss ifall vi försvann. Det finns de som blivit vänner bara för att deras vägar korsats tillräckligt många gånger för att de skall börja undersöka likheter och personkemi. Fast för mig räcker det nog egentligen att med ett leende få säga: - Jag ser dig. Jag vet att du brukar gå här. Vi har sett varandra tidigare. Vi delar inte liv, men jag vet att du lever och det i samma värld som jag.

Den rödhåriga kvinnan frågade:

- Känner du mig?

Jag fick ur mig ett nej, försökte fortsätta med "men jag har sett dig så många gånger att ... ", men då hade hon redan åkt iväg igen, snabbt gick det. Det finns tusen anledningar till ett sådant beteende och jag borde inte ha tagit åt mig, men jag blev lite ledsen, även om jag vet att jag inte har rätt att bli det.

Ni läste rätt. Hon åkte därifrån. En liten detalj är att hon suttit i en elektrisk rullstol varje gång jag sett henne. Det gör att det säkert är fler som ser henne, kanske inte bara för hennes goda smak och vackra hår. Jo, jag skall erkänna att jag är intresserad av elrullstolar, rent professionellt, men i hennes fall är jag mer nyfiken på vad hon har för relation till fraktaler (det är det som Mandelbrot är känd för). Om vårt möte är mellan henne som funktionsnedsatt och mig som en del av samhället har jag verkligen ingen rätt att känna mig sårad. Om hon tolkade mitt leende som välgörenhet hade hon gärna fått köra över mig med rullstolen, eller i alla fall det samhälle som jag kunde symbolisera. Det bästa vore om hon bara trodde att hon kände mig och blev så lättad över att hon inte blivit dement att hon inte tänkte på att vänta på min reaktion.

Jag är lite naiv i mitt drömmande. Dock får känslosamma pop-pojkar gärna skriva ballader om flickor som bara ser på håll. Jag hade så gärna pratat med henne på riktigt. Kanske skulle det varit en förmildrande omständighet om hon visste att jag också är en funkis. Att jag får kommentarer om mina konstgjort mörka ögon. Att jag stirrar på alla, eftersom det tar tid för mig att se ett ansikte. Fast allt det där beror på hur hon förhåller sig till sitt funkis-skap. För förhålla sig till det måste man.

Frågan är i alla fall hur jag skall göra i fortsättningen. Jag kommer inte kunna sluta se henne. Kanske skall jag fortsätta, hoppas att hon nästa gång faktiskt frågar varför jag vill möta hennes blick. Annars får jag övergå till att bara glädjas över att hon finns. Men det blir då just så som hon kanske inte vill, som ett fenomen mer än som en person. (Jag blir glad varje gång jag ser en funkis som lever som en del av samhället.) Det var mycket bättre när jag blev glad över att det fanns en person som färgade sitt hår och tyckte om mattematik som jag ännu inte lärt känna.

ps. Om någon vet vem hon är får ni gärna hälsa att tjejen i konstig utvuxen snagg, gravidsunkkläder och mörka ögon gärna vill ha frågan "Känner du mig?" igen. Då skulle jag nämligen svara: "Inte än". ds

ps 2. Om det är någon annan som tycker att jag stirrar så är det för att jag ser dåligt och vill se om jag känner dig, oftast i alla fall :-) Om jag ler mot dig kan det vara för att få se hur ditt ansikte ser ut om du ler tillbaka. ds.

Nya prioriteringar

2008-07-16T20:40:00.003+02:00

Om någon undrar varför inläggen kommit lite sällan nu på sista tiden så är det för att jag sov mig igenom större delen av våren. Det, tillsammans med nya prioriteringar, har förvandlat mitt nyårslöfte till en femårsplan. Jag vill fortfarande veta hur stor min miljöbelastning är, men jag behöver kanske inte de exakta siffrorna precis nu.

De nya prioriteringarna kommer av en högst livaktig deadline. I skrivande stund ligger det något och sparkar i min mage. Om allt går väl vill den ut i slutet av november. Då borde jag ha tagit examen. Det saknas 60 hp (ett års studier) på pappret, lite mindre i verkligheten.

Jag skall alltså bli förälder (och förhoppningsvis även civilingenjör) innan året är slut. Men jag skall försöka att blogga lite också. Om inte annat så för att det finns så mycket att skriva om. Hur är det att vara vegan i den skånska mödravården? Finns det böcker i barnuppfostran med genusperspektiv? Är föräldrautbildningen lika illa som i "Med uppenbar känsla för stil"?

Förutom att bli förälder så finns allt annat viktigt kvar. Som att det är för få kvinnor på styrande poster. Protestera här! Eller att det är kontraproduktivt av EU att betala ut extra pengar till fiskare och lastbilsföretag för att kompensera höjda bensinpriser. Poängen är att vi skall förbruka mindre bensin. Bygg järnväg istället! Eller, mer exakt, ni skulle ha byggt järnväg för tio år sedan. Det är också på sin plats att jubla lite över att det äntligen kommer finnas regler för hur mycket en apparat får dra i stand-by, samt att sörja över att den enda svanmärkta diskmaskinen som finns fick sämst i test av Råd&Rön.

Men mest nyfiken är jag nog ändå på om allt som sägs om mödraskapet är sant och om jag kommer att börja kompromissa eller bli ännu mer radikal, nu när jag ser vems framtid det är jag spelar med. Troligtvis blir det en blandning av allt. Spännande är det i alla fall.

Brödrecept till en nybliven vegan

2008-07-15T20:56:00.004+02:00

En nybliven vegan bad mig om recept på bröd. Här kommer tre. Alla ingredienser utom jäst och salt finns att få tag på ekologiska. Att jäsa bröd länge är nyttigt eftersom en del mindre nyttiga ämnen bryts ned. Frys det som inte går åt med det samma och ta ut ur frysen kvällen innan det skall ätas. Det dagjästa brödet kan även göras som nattjäst. Använd kall degvätska och klicka ut bullar på ett bakplåtspapper på en skärbräda eller i en flergångsmuffinsform. Låt det jäsa över natten i kylskåp med en handduk om och sätt in den i en kall ugn på morgonen. Sätt på ugnen på 200 grader och vänta tills bullarna är klara. Det är en bra start på en dag som är vikt för matlagning då ugnen ändå skall på (det kanske finns mördeg i kylen som väntar på att bakas efter frukost), men det kan också ge en dag lite guldkant när t ex småsyskon är på besök :-)

Dagjäst bröd

1 liter fingervarmt vatten (dvs 8 dl kallt vatten och 2 dl direkt från vattenkokaren)
50 g jäst
ett par matskedar olja, raps eller oliv
salt
mjöl, mindre än 2 kg. Om du är osäker ta minst hälften vetemjöl. Resten får gärna vara rågsikt, grahamsmjöl eller något annat gott.
roliga saker, t ex frön, nötter, rårivna rotfrukter, gammal gröt, soltorkade tomater, kummin, färska örter, oliver, blötlagd kornkross, havregryn. Men blanda inte allt i samma deg!

Smula degen och lös upp den med hjälp av saltet. Blanda ut med vatten och olja. Häll i det roliga du känner för. Blanda i mjöl tills degen släpper från bunken. Jäs i en timme. Sedan kan du antingen forma limpor, kakor, lägga degen i smorda sockerkaksformar eller rulla bullar. Jäs i ytterligare en halvtimme. Spraya gärna med vatten (blomspruta!) eller med olja om du har en oljespray. Man kan även pensla med sojamjölk eller sojagrädde. Grädda i ca 200 grader, varmare om du gör små saker. Limpor brukar ta typ en timme, bullar ca 20 minuter.

Nattjäst bröd (värsta partybrödet)

7 dl kallt vatten
7 dl kall sojamjölk
25 gram jäst
3 liter mjöl, mest rågsikt. Delar kan bytas ut mot rågflingor eller havregryn
2 msk olivolja
1 msk salt
ca en halv liter havregryn
extra mjöl till utbakning

Blanda mjöl och salt (inte de sista havregrynen) i en stor bunke (jag menar jättestor, gör annars halv sats eller i två olika bunkar) . Smula över jäst och ringla över oljan. Rör ned vätskan i smeten tills den blir slät. Häll havregrynen över så att de täcker ytan. Lägg på en handduk. Jäs över natten.

På morgonen knådas degen på mjöligt bord tills den går att forma och läggs på en plåt. (Det blir ett mastodontbröd.) Där skall den jäsa i en timme till. Grädda i nedre delen av ugnen på 250 grader i 10 minuter, sänk sedan till 200 grader och grädda ytterligare en timme. Skär brödet i hanterbara delar. (Den som är feg kan dela degen i limpor redan innan gräddning eller till och med göra bullar av den.)

Krossbröd

2 dl kornkross som legat över natten i 4 dl vatten. Kom-i-håg att täcka över om ni har bananflugor!
5 dl sojamjölk eller mer vatten
50 gram jäst
2 tsk salt
2 msk olja
ca 15 dl rågsikt

Blanda kornkross och dess vatten med mjölken. Värm till fingervarmt antingen genom att köra det i micron, byta ut lite av mjölken mot vattenkokarhett vatten eller i värsta fall värm på spisen.

Smula ned jästen, rör i saltet och oljan. Blanda i nästan allt mjöl, tills det blir smidigt. Låt degen jäsa i minst en halvtimme. Baka ut till bullar och låt det jäsa en halvtimme till. Spraya eller pensla som det dagjästa brödet. Grädda i ca 200 grader i ungefär 20 minuter. Passa första plåten och knacka på bullarna när de ser fina ut. Om det låter ihåligt är de klara. (Det gäller bröd och andra bullar med.) Sedan vet du hur lång tid det tar i din ugn med din deg.

Hoppas att det smakar!

En orsak till världssvält?

2008-05-21T11:06:00.004+02:00

Idag i P1 morgon var det en debatt mellan Lars Bergström och Claes Västerteg om huruvida det var etiskt rätt att äta ekologisk mat nu när det är livsmedelsbrist i världen. Lars Bergström hävdade att det inte var etiskt eftersom ekologiskt jordbruk har lägre avkastning och därför bidrar till matbristen. Claes Västerteg pratade om det konventionella jordbrukets oljeberoende eftersom konstgödsel kräver mycket energi vid framställningen, men var enligt mig för fokuserad vid klimatfrågan.

Jag är också oroad över världens matförsörjning, men jag vill inte avstå från den ökade livskvalitén som ekologisk mat innebär för mig. Dessutom finns det ju en chans att det är bättre både för mig och miljön. Men jag förtvivlar inte, det finns annat som man kan göra för att minska världssvälten än att börja äta GMO och konstgödsel.

1. Minska köttkonsumtionen.
Så länge man äter rätt kött är det inte nödvändigt att alla blir veganer. Det bete som behövs för att hålla det svenska landskapet öppet motsvarar 20 kg kött per person och år, vilket motsvarar ca 54 gram per person och dag. (Skaraborgsnatur 2007 ÅRGÅNG 44 Årsskrift för Skaraborgs Naturskyddsförening). 1998 var köttkonsumtionen 72 kg per person och år, alltså 3,6 gånger så hög som den som motiveras av landskapsskäl.(Mat, miljö, rättvisa, Jens Holm 2000) Köttkonsumtionen ökar dessutom fortfarande. Kopplingen till matförsörjningen av jordens befolkning kan plockas ur siffrorna som följer. 21 % av jordens åkermark används till odling av kraftfoder, det skulle kunna försörja 2,5 miljarder människor med spannmål. Av den mat som odlas används 40% av spannmålen, 60-70 % av oljeväxterna och hälften av fiskfångsten till djurfoder. (Sojan… Var kommer den från och vart tar den vägen? En redovisning för WWF Sverige November 2002 Bitte Rosén Nilsson, Bo Tengnäs) Med andra ord: Vi äter djur som har levt på mat som människor också kan äta. Om man skall äta kött skall man äta djur som bara ätit sådant som människor inte kan äta, gräs till exempel. 50 gram kött per dag som en del av en balanserad kost täcker gott proteinbehovet för en vuxen man.

2. Släng inte maten.
Mat som slängs är ett problem både hos konsumenten och i producentled. Jag upplever att vårt svinn minskar avsevärt när vi köper den lite dyrare ekologiska maten. Inte för att maten håller längre, det gör den definitivt inte, utan för att vi blivit bättre på att äta maten i rätt ordning. Genom att inte laga för stora portioner utan äta extra bröd, frukt och grönsaker om man fortfarande är hungrig blir det mindre svinn. Bra rätter för att göra slut på grönsaksslattar i kylskåpet är t ex. grönsakssoppa, nudelsoppa med grönsaker, pannkakor med hackade grönsaker i smeten, pytt-i-panna och olika grytor. De som har ett MedMera-kort har fått ett erbjudande att delta i en medlemspanel. Där frågar de efter vad vi vill att butikerna skall göra för att ta sitt miljöansvar. Ett givet svar enligt mig är: Minska mängden mat som slängs i butik! Möjligheten att köpa mindre förpackningar tycker jag också är viktig.

3. Minska den totala förbrukningen av resurser.
Energi är en bristvara om vi skall minska beroendet av fossila bränslen. Olja går att omvandla till mat och mat går att elda för att få energi. Även om jag inte använder energi som kommer från livsmedel, annat än det jag äter, så ingår jag i ett system där mat används för att ge värme, drivmedel och el. Minskar jag mitt behov av energi minskar jag jordens totala behov av energi och förhoppningsvis så är det de skadliga formerna av energiframställning som minskar då. Samma sak gäller konsumtion överlag. Bomullsodlingen tar visserligen bara 2,5 % av jordens uppodlade åkerareal, men kräver mycket konstbevattning och konventionellt odlad förbrukar den dessutom stora mängder gift. (Bomull, ren naturprodukt? WWF 2005) Om jag väljer att minska min konsumtion av nyproducerade kläder, köper det jag behöver ekologiskt och väljer nya, mer effektiva, textilväxter som hampa och bambu, frigör jag resurser som kan användas till annat, samtidigt som jag minskar oljeanvändningen.

Förutom ovanstående så påverkar spekulation i mat, världens jordbrukspolitik (inte minst EUs) och tullar, samt miljöproblem som torka, avskogning och förgiftning av mark både matens produktionsmängd och pris, men det tog man inte heller upp i P1 morgon.

Kuvert och listor

2008-03-30T17:55:00.002+02:00

Kuvert är ett otyg. Gårdagens lyssnande på radio bekräftar detta. Ekot berättar nämligen om problemen som kuvert orsakar om de läggs i tidningsåtervinningen. Klistret som håller samman kuverten går inte att sortera bort mekaniskt och får pappersmassan att klumpa sig. Klumparna i sin tur får maskinerna att stanna med höga kostnader som följd.
Därför görs försök att manuellt sortera bort kuverten. De kuvert som hittas då kan spåras tillbaka till insamlingsstället och den som administrerar insamlingen, till exempel ett bostadsföretag, får då straffavgifter. Summan av kardemumman blir att kuvert som inte slängs i soporna orsakar stora kostnader antingen för pappersföretagen eller för konsumenten, som är den som i slutändan betalar återvinningssystemet.

Så vad skall vi då göra? På sr.se frågar reporten en representant från naturvårdsverket om vi skall lägga kuverten i de vanliga soporna, bland kaffesump och bananskal. Svaret blir ja. Eftersom kaffesump och bananskal bäst komposteras eller rötas så håller jag inte med. Däremot är vi eniga när det gäller att kuvert alltid skall sluta sina dagar genom att brännas för att ge el och värme. Innan dess finns det dock annat som kan göras.

Spanarna, som jag också lyssnade på igår, konstaterade att listor är inne, och detta är något som jag länge använt kuvert till. De är perfekta att skriva temporära lappar på. Som man säger på designspråk, deras "natural affordance" är att slängas. Det betyder att om jag ser ett a4 ark där jag har skrivit något blir jag genast lite osäker på om det är något jag behöver spara. Baksidan på ett kuvert däremot ser skräpigare och mer tillfälligt ut och åker lätt ned i papperskorgen, där vi konstaterat att de hör hemma.

När det gäller frivillig enkelhet så tror jag att ett medvetet listskrivande kan vara till stor hjälp. Här kommer tre tips:
1. Skriv bara ned sådant som kan strykas. Rädda världen är en typiskt dålig punkt. Då är det bättre att dela upp uppgiften i flera mindre punkter som kan återkomma på flera listor.
2. Blanda roligt och tråkigt, inomhus och utomhus, dagliga sysslor och sådant som är mer varaktigt. Blanda även sedan när du utför dem. T ex så är "gå ut med komposten" bökigt, utomhus och sådant som måste göras ofta. Då kan "så tomater" som är kul, inomhus och något som man bara gör en gång per säsong passa bra efteråt.
3. Passa dig så att inte listan blir för lång. Tänk dig en tidpunkt då den skall vara avklarad och skriv inte upp mer än du rimligt kan klara av innan dess. Prioritera!

Sedan tror jag att vi alla behöver listfri tid också. Sammanhängande tid då vi bara gör det som faller oss in för tillfället.

Nästa steg är att avskaffa kuverten, men tills dess - inga kuvert i återvinningen!

Nyårslöfte 2008

2007-12-31T14:47:00.000+01:00

Det finns flera sätt att beräkna den miljöbelastning som ett hushåll utgör.
Som vegan, körkortsbefriad miljömupp och lite smått sparsam orsakar de mig vissa svårigheter. Just nu oroar jag mig för att de är för snälla mot mig. DNs klimatkalkylator t ex påstår att jag bara släpper ut 1,2 ton koldioxidekvivalenter per år. Det är en femtedel av medelsvensken, om man inte räknar med flygresor och importerade varor. Räknas det totala utsläppet ligger medelsvensken på 12 ton, 10 gånger så mycket som mitt resultat från kalkylatorn.

Visar DNs kalkylator rätt är min livsstil fullt hållbar och jag borde blogga mer så att fler kan bli som jag :-) Det troliga är dock att beräkningen har stora brister och jag ser två huvudsakliga felkällor. Den första är att jag inte svarar sanningsenligt, för att jag inte har den självmedvetenheten. För att komma till rätta med det behöver jag föra bok över mitt liv så att jag kan se hur jag egentligen lever. Den andra felkällan är att formuläret inte är tillräckligt noga och har för få parametrar. Om jag istället har en gedigen databas med statistik kan jag använda olika modeller för beräkning av miljöbelastning och få ett intervall inom vilket jag befinner mig. Då kommer jag även hitta de poster som är relativt små för flygpendlare men som bidrar mycket mer rent procentuellt för personer som mig.

Här kommer mitt nyårslöfte: Under 2008 kommer min man och jag, dvs vårt hushåll, att föra statistik över alla inköp.

Pris, vikt, ursprungsland och eventuella miljömärkningar skall redovisas. På resor skall färdmedel, längd och restid finnas med, och om möjligt även bränsleeffektivitet. Även resor som vi inte betalar, men som vi är orsaken till (t ex föräldrar som hämtar och lämnar i anslutning till kollektivtrafik) skall bokföras.

Projektet kommer att genomföras genom att jag lägger upp en databas där allt registreras och grupperas. Sedan kan resultaten sammanställas och redovisas på en hemsida. Under året kommer jag försöka att hitta olika modeller för att beräkna miljöpåverkan av olika former av konsumtion. Målet är inte att jag skall minska min konsumtion mer än jag har gjort under 2007, men att underlaget skall kunna användas för en miljöbudget under 2009.

Blir det bra vill jag presentera resultatet på ett sätt så att även andra kan använda metoden, till exempel genom ett datorprogram, en handbok eller en hemsida. Önska mig lycka till!

Vad är viktigast, en livfylld relation eller virila spermier och en fertil livmoder?

2007-12-17T20:54:00.000+01:00

I Ring P1 idag pratades det både om insemination av lesbiska och om huruvida det är diskriminering att samkönade par inte får gifta sig.

Med vinklingen i programmet fick de en fråga gemensamt: Vad är viktigast, kärlek eller fertilitet? Fertiliteten, eller i alla fall dess idé, antas tydligen komma naturligt så fort vi har två kön i en relation och kommer därför in även i äktenskapsdebatten.

Är det barn som är det väsentliga borde varken kvinnor som kommit i klimateriet eller män som inte kan producera livsdugliga spermier få gifta sig. Betald insemination borde erbjudas enbart de kvinnor som kunde bevisa att de försökt få barn med minst fem olika män. Kvinnan som ringde in invände att det i alla fall var mer naturligt med en man och en kvinna och de borde ju därför kunna få hjälp att få barn.

En man som ringde in sa att det var farligt att låta homosexuella gifta sig, eftersom man då ruckade på principen om barnafödandet som äktenskapets grund. Eftersom det var det enda som hindrade polygami och syskonäktenskap skulle en lagändring få oanade följder. Han kunde däremot inte riktigt förklara hur ett äktenskap som bygger på barn skall ställa sig till frivilligt eller ofrivilligt barnlösa heterosexuella relationer. Svaret blev något om att det ändå var mer naturligt ... På något sätt så landar vi alltid där.

Varför vaka så missunnsamt över något som kan vara så fint som just äktenskapet? Den som lever i ett bra äktenskap borde önska alla andra samma möjlighet. Där finns ingen rädsla för att ordet äktenskap skall devalveras — ordet har fått alldeles för rik mening i ens eget liv.

I söndagens text från Lukasevangeliet (Luk 3:8) står det: Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och börja inte säga er: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham ur dessa stenar.

Texten illustrerar känslan jag får när personer vill "bevara äktenskapet". Om ni vill bevara äktenskapet visa då hur ett bra äktenskap skall vara. Och börja inte säga er: Vi har i alla fall två olika kön. Gud kan väcka kärlek mellan stenar om Gud så vill.

ps. Jag har skrivit mer om min syn på äktenskap här.

Frivillig enkelhet och energitjänster

2007-12-09T21:38:00.000+01:00

Kursen i energisystem och naturresurser har fått mig att tänka ännu mer än vanligt. Det är bra, jag gissar att syftet med kursen är att vi skall tänka. Men jag har en ovana som jag inte riktigt kan lägga av. När jag lär mig något nytt börjar jag genast fundera över ett annat område där det går att tillämpa. Kan eXtreme-programming förbättra mina relationer? Vilka av termodynamikens huvudsatser går att tillämpa på makronivå för att beskriva mitt skrivbord? Min senaste fundering är hur energisystem kan användas ihop med frivillig enkelhet.

Energi är en knapphetsresurs. Det betyder att vi har för lite av den, i alla fall i former som är lätta att använda. I kursen jag läser har vi lärt oss att tänka i termer om energitjänster. Vårt behov är inte en 100W glödlampa som hänger över huvudet på oss (mer än bildligt talat förstås, då är den alltid välkommen), utan ljus nog för att läsa tidningen. Principen kan så klart dras ännu längre. Vad vi behöver, egentligen, är inte just att läsa tidningen utan kanske underhållning, informationen som finns i den, något som får oss att se upptagna ut osv. Poängen är att energibesparingen ges när vi inser att det kanske inte är 100W till lampan vi vill ha utan kanske 7W till några nya lysdioder eller inget ljus alls eftersom vi kan ligga i mörkret och lyssna på radion istället, och då är det den som behöver energi. Genom att identifiera tjänsten kan vi hitta bästa sättet att tillfredsställa behovet av den.

Frivillig enkelhet är en rörelse som bygger på prioriteringar. En del plockar bort alla prydnadssaker för att inte distraheras av dammande och putsande. Andra går ner i arbetstid för att ha mer ork över till hobbyn. För många innebär det en miljövinst, medan det finns de som rekommenderar att man skall slänga all mat i kylskåpet innan man går och handlar, för att få en nystart.

Jag tycker att frivillig enkelhet och tankarna och energitjänster går väldigt bra ihop. Energi, både elektrisk och mänsklig, skall läggas på det som förtjänar det. Framför allt är det viktigt att det egentliga målet nås på ett så bra sätt som möjligt. Kanske är det dags att väcka det lilla barnet med sitt eviga "Varför då?". Då dyker vi från energiplanering rakt ner i alla de stora filosofiska frågorna. Kanske kan vi, genom att skrapa lite på ytan, förklara det som först verkar vara irrationellt. Jag har fortfarande inte satt på elementet här bredvid mig, något som kan verka puckat eftersom det blir kallt då. Min slutsats är däremot att tjänsterna jag vill ha, dvs varmt, skönt och mysigt uppfylldes mycket bättre av raggsockor och regelbundna koppar te. Jag har inte gjort några livscykelanalyser för att se om det är mer miljövänligt, men jag trivs bättre så här och ibland är det anledning nog, i alla fall inom rimlighetens gränser.

"Vilken tjänst vill jag få ut/ får jag ut av det här?" "Finns det något annat som bättre hjälper mig att nå det målet?" Frågorna får bli nya kompisar till "Behöver jag den här?" Sedan måste "bättre" definieras. Fast det gör jag efter att jag pluggat färdigt till tentan — vad det nu är jag vill ha ut av att ha klarat den ...

Tankar om stenkol och klimatmötet på Bali

2007-12-06T16:14:00.000+01:00

Jag läser till en tentamen i Energisystem och naturresurser. I kursboken berättas det om hur Edward den förste av England förbjuder förbränningen av den nedsmutsande stenkolen. (Seacoal kallad, eftersom den kom över havet.) Straffet var tortyr eller döden. Om bara konsekvenserna blir tillräckligt svåra så kommer vi att sluta släppa ut växthusgaser, eller? På 1300-talet fungerade det inte. Eftersom trä, som var det enda alternativet, var för dyrt eldade folket med stenkol ändå. Ingen bra lösning med andra ord. När sedan pesten kom och dödade av en stor del av befolkningen så ökade tillgången på trä, dels för att det var färre invånare, dels för att det började växa skog på de åkrar där alla i hushållet hade dött. Det löste en del av problemet, men jag vill inte sätta mitt hopp till H5N1.

Problemen med kolröken i Storbrittanien blev bättre först när eldning av naturgas blev vanligare, det är både renare med avseende på partiklar och ger mer energi per kolatom. Men även naturgas bidrar till växthuseffekten. RTP är ett mått på hur många år som kända fynd av en naturresurs räcker om den förbrukas i samma takt som idag. Naturgas hade 2003 en RTP på ca 60 år. Motsvarande för olja är 40 år och för stenkol 200 år. Enligt 2007 Bali Climate Declaration by Scientists, en skrivelse av en hel hög vetenskapspersoner som är på klimatmötet på Bali, måste utsläppen av växthusgasekvivalenter (GHGe) ligga 50% under utsläppen från 1990 senast 2050 för att vi skall klara oss under 2 graders temperaturökning (något som är att rekommendera enligt många). Tydligen så kommer inte tillgången på fossila bränslen vara den begränsande faktor som avgör ifall vi skall nå det målet.

Det får mig att hoppas att politiker och lobbyister i Bali lyckas bättre än Edward den förste. Berättelsen kan kanske vara extra nyttig när man betänker utvecklingsländernas roll i det hela. Det var de fattiga britterna som fortsatte elda kol trots dålig inomhusluft och hot om straff.
Är det någon mer än jag som kan tänka sig att västvärlden betalar pengar till miljöprojekt i utvecklingsländer som ett komplement till vår nya miljövänligare livsstil? Inte för att kompensera för egna utsläpp utan för att slippa att problemet än en gång löses genom massdöd.

Källa: Energy systems and sustainability av : Janet Ramage, Godfrey Boyle och Bob Everett

PS. Greenpeace har den roligaste 404 sidan jag någonsin sett. DS.

Öppet brev till Tomten

2007-12-05T21:38:00.000+01:00

Kära Tomten,
jag såg att du hade fått brev av No impact man . Det var helt klart läsvärt och jag tänkte att du kanske vill ha ett brev av mig med. Det är snart dags för jul och då skall man önska sig saker. Jag har alla prylar jag behöver, och lite till. Det tror jag inte att jag är ensam om. Därför blir det här med önskelistor svårt. Särskilt när konsumtion ofta går stick i stäv med de önskningar jag verkligen har (förutom min förundran inför tekniska prylar, men den håller jag på mattan så länge).

Jag önskar mig fred på jorden, att alla människor skall ha mat att äta, en skön plats att sova på, utbildning, en god hälsa och rätt att tänka fritt. Dessutom vill jag, på lång sikt, ha en jord som har en atmosfär med mindre än 400 ppm koldioxid i. För mig personligen vill jag ha lugn och ro, tid att programmera, ett hem som är lätt att hålla fint, möjlighet att konsumera kultur med mina vänner, examen och ett meningsfullt arbete. Under julen vill jag blanda djupa samtal och gudstjänstfirande med mycket skratt, spel och vegansk-ekologisk-rättvis mat.

Det mesta av det här kan inte du, Tomten, påverka nämnvärt. Inte mer än de flesta människor kan. Det som jag önskar för mig själv beror mest på just mig och lite på mina närmaste. Men om du nödvändigtvis vill komma med julklappar åt mig, jag försöker vara snäll och älskar spenat, så finns det de som jobbar aktivt för att mina andra önskningar skall gå i uppfyllelse.
Naturskyddsföreningen säljer utsläppsrätter inför 2008-2012 och på Svenska Kyrkans kampanjsida kan man köpa HIV-medicin, skoluniformer och getter.
Amnesty har BG-nummer 900-0720 och frälsningsarmén har en jätterolig julklappapparat med information om hur man ger pengar till deras arbete med hemlösa.
Du förstår poängen.

Många kramar och önskan om en trevlig adventstid

Ester

PS. Du kan ge mig i present att jag slipper få saker också. Om någon INTE gav mig en komplett kolorerad uppsättning av våra grundämnen som modell i skala 10^-9:1 av frigolit skulle jag bli jättelättad och mycket tacksam DS.

En snabb liten protest

2007-11-19T14:23:00.000+01:00

Ibland går det snabbt och lätt att protestera. Det här handlar om flyktingar från Irak.

• Jag uppmanar de nordiska regeringarna att agera på samma sätt som jag utgår från att andra regeringar skulle göra om jag någon gång måste fly från mitt land.

• Jag uppmanar de nordiska regeringarna att respektera UNHCR:s riktlinjer och rekommendationer.

• Jag riktar därför en kraftig uppmaning till de nordiska länderna att skydda människor som flyr från våldsamma konflikter!

De som beslutar i dessa frågor kommer troligtvis inte att läsa min blogg, och jag hade inte kommit på själv att jag kunde formulera mina åsikter på det här sättet. Därför är det tur att andra har tänkt.

KeepthemSafe har en hemsida där du kan skriva under på ovanstående punkter. Bakom namninsamlingen står 20 organisationer och jag litar på att de ser till att listan hamnar i rätt händer.

Jag skrev under som namn 5883, vilken i ordningen blir du?

Små tankar om privat elförbrukning

2007-10-27T21:54:00.000+02:00

Även om min privata elförbrukning är liten i jämförelse med den el som förbrukas åt mig genom övrig konsumtion, (se förra inlägget) så kan jag inte låta bli att försöka få ned den ytterligare. Det är ett spel, en lek, en tävling och ett sätt att utmana mig själv intellektuellt.

Överallt är jag på jakt efter kWh att eliminera och önskar mig nu en watt-mätare som klarar av att mäta även mycket liten konsumtion, för att hitta alla bäckar. Än så länge ger jag mig på allt jag hittar, med den mätaren jag redan har, och det mesta som drar ström även i avstängt läge drar vi ut sladden på när det inte används. Köksstereon visade sig tappa minnet utan el, så den har blivit ersatt av ett modulsystem. Jag har en bärbar kassettbandspelare med radio, en bärbar CD-spelare och min iPod. Tillsammans med ett par datorhögtalare fyller de köksstereons flesta funktioner. Alla tre är byggda för batterier, och är därför troligtvis ganska energisnåla. Inget nytt behövde köpas.

När jag lagade ett par av mina gamla högtalare hittade jag något som jag tror är av allmänt intresse. Volymkontrollen låg innan förstärkningen! Det betyder att förstärkningen alltid var på max, men att spänningen in från ljudkällan fick falla över en variabel resistans om man inte körde på maxvolym. Nu står alla högtalare på max och volymen regleras i datorn eller den bärbara musikspelare som fungerar som ljudkälla. Då minskar risken att elen blir värme istället för ljud, men jag har samma kontroll över volymen.

För att minska elanvändningen har vi köpt energisnåla delar till vår server. Det gamla moderkortet och grafikkortet slutade fungera och vi vill ha en separat server. Moderkortet är från VIA och har det mesta inbyggt. När vi mätt strömförbrukningen mer noga återkommer jag med en specifikation av något slag.

En annan liten åtgärd är att vi har en termos bredvid vattenkokaren. Den tar hand om allt överskottsvatten. Eftersom vår tekonsumtion är i det närmaste oändlig och det är svårt att alltid bara koka det vatten som behövs känns det bra med det spelrummet som en termos ger.

Mitt nästa projekt är att jag tänker försöka skapa opinion för miljövänligare vitvaror hos vår hyresvärd. Målet är att få en Svanmärkt tvättmaskin när vi byter nästa år, till exempel den här . På hemsidan så står det dessutom att den sköljer bra, och det har jag hört är viktigt för ett bra tvättresultat även vid låga temperaturer. Dessutom vill jag ha den installerad på ett sätt som gör att jag kan mäta ifall den drar el när den inte används. Vår nuvarande har bara en sladd som försvinner in i väggen, och då kan jag inte dra ut kontakten!

Två funderingar om min egentliga elförbrukning

2007-10-21T20:23:00.000+02:00

På senaste tiden har jag funderat mycket på energi. Om det här hade varit en kvällstidning hade bloggen rubricerats "Två elchocker". Här kommer den första:

Upprörd läser jag Lunds Energis senaste informationsblad och ser att elhandeln från Lunds Energi till 29% kommer från fossila bränslen. I världen produceras mycket el av fossila bränslen (2003 i världen: Kol 40% + naturgas 19% + olja knappt 7% = ca 66% ), det visste jag, men Sverige har mycket vattenkraft och kärnkraft, så det borde inte behövas. I alla fall inte om vi använde vår el förnuftigt. Byt elbolag till ett som kan garantera Bra Miljöval så slipper du fossila bränslen! Med vår förbrukning kostar det 35 kr extra per år. Att sedan fortsätta spara el blir extra viktigt då det förhoppningsvis är fossil-elen som åker ut först när Sveriges elförbrukning sjunker.

Min andra chock-/aha-upplevelse kom under en föreläsning om Miljö- och energisystem. Den handlar om el och konsumentmakt. Eftersom jag var stolt innehavare av ett Bra Miljöval-diplom från vårt nya elbolag kom det som en kalldusch att se vilken droppe i energihavet min lilla elräkning var.

Enligt SCB fanns det 31/12 2006 9113257 personer i Sverige. 2006 konsumerade vi tillsammans 146357 GWh el. Det blir 16060 kWh per person, vilket är mycket om man jämför med andra länder och mer än tio gånger så mycket som min privata årsförbrukning. Tillverkningsindustrin och jordbruket förbrukar ungefär 6300 respektive 350 kWh av dessa, och 1314 kWh är förluster i systemet.

Hushållen förbrukar gemensamt drygt 34700 GWh, vilket blir 3800 kWh per person. Detta kan jämföras med att snittförbrukningen av hushållsel för ett småhus är 6200 kWh och att en lägenhet på 66 kvadratmeter i snitt förbrukar 2640 kWh per år. 2005 hade 22% av småbostadshusen direktverkande el eller vattenburen elvärme, då drar huset mellan 25000 och 40000 kWh per år. Det här är el som konsumenter direkt kan påverka, så länge elen inte ingår i hyran. Genom att byta uppvärmning till ett system som inte är helt baserat på el kan elräkningen sänkas. Men det går också att köpa vindkraftsandelar eller välja en annan märkning som passar med etiska ställningstaganden. Kort sagt — den går att påverka.

De sista kilowattimmarna, nästan 4400 per person och år, går till något som betecknas med Service. Det är saker som gatlyktorna i parken, kyldisken i affären runt hörnet, luftkonditioneringen på det stora köpcentret, reningsverket som tar hand om avloppsvattnet, strålkastarna på bygget och projektorn i föreläsningssalen.

Mina slutsatser av det här är att el fortfarande är ett miljöhot, så som det framställs globalt, men även i viss mån lokalt samt att det inte är min egna elräkning som är det viktigaste att påverka. Industrin är på väg åt rätt håll, deras energianvändning minskar, och jordbruket har större problem än elförbrukningen. Hushållsförbrukningen kämpar jag för att få ned och förlusterna lämnar jag åt elektroingenjörerna att minimera, men Service verkar vara ett stort svart hål.

Gatlyktor är viktigt, och reningsverk är också viktiga, men hur vet jag att affären där jag handlar inte har en antik frysdisk som drar massor med el? Kan jag få mitt lokala gym att byta till lågenergilampor? Vad lyser i riksdagshuset? Vad har mitt universitet för policy när det gäller t ex datorers energiförbrukning? Möjligheterna att spara borde, med rätt rådgivning, vara oändliga. Frågan är hur den här påverkan skall ske. Jag återkommer!

ps.
Siffrorna kommer antingen från Energiläget 2006 från Statens Energimyndighet, konsumentverket (då länkat) eller SCB t ex en tabell över tillförsel och förbrukning av el.

Kläder, kan det vara trevligt?

2007-08-16T13:48:00.000+02:00

Klädkonto låter i mina öron mycket exklusivt. Hos mig har kläder aldrig varit en utgift stor nog att förtjäna en egen post i en eventuell budget. Jag är uppvuxen som en levande klippdocka från H&Ms postorderkatalog. En vana att ärva, laga och sy om kläder, samt köpa second-hand, har senare tillsammans med H&M som prisnorm, gjort det nästan omöjligt för mig att lägga normala summor på kläder. Enligt konsumentverket borde jag lägga ungefär 6000 SEK på kläder varje år. Förra året handlade jag kanske för en fjärdedel av det, om det inte var året innan jag köpte min kostym ... vänta lite ... tja, ni förstår.

Egentligen är det kanske inget problem. Att inte konsumera är, som jag skrivit tidigare, bättre för miljön än att handla miljövänligt. Men det är olagligt att gå naken, och jag kan inte förvänta mig att bli räddad av släktingars garderobsrensningar varje gång mina kläder ger upp. Insikten att jag kanske skulle missa något, om jag inte tränade mig i att köpa kläder, slog mig däremot först när jag, på min eviga skojakt, besökte Uma Bazaar.

Uma Bazaar ligger i Malmö, på Östra Förstadsgatan 13. Närmaste hållplats är Värnhem och sedan är det bara att följa Östra Förstadsgatan flera kvarter bort. Butiken säljer lite inredning, småplock och massor med kläder. Det var rättvist producerat och ekologiskt framställt, snyggt och, om man jämför med H&M, dyrt. Bäbiskläderna fick mig att önska att jag kände några så små barn och resten av kläderna fick mig att önska att min garderob mystiskt blev stulen. Målet var skor, men jag hittade en klänning som jag provade. Provhytterna fick mig att känna mig vacker och personalen var vänlig fast jag till slut bara köpte en påse te.

Det var alla vackra och rättvisa kläder på Uma Bazaar som till slut fick mig att förstå nyttan av ett klädkonto. Att börja köpa saker som betalar din skuld både till miljön och människorna som producerat produkten kan ta emot ekonomiskt. En riktig budget kan kanske vara en hjälp. Den som redan har alldeles för mycket saker kan pausa inköpen och spara pengarna ett tag, för att ha en buffert när konsumtionen läggs om till en hållbar sådan. Om man behöver nya kläder kan det man sparar på begagnade jeans kompenseras med inköp av ekologiska strumpbyxor. Kravmärkta livsmedel finansieras med storkok av bönor och minskad köttkonsumtion. Finns inte marginalerna att lägga om, eftersom alla besparingsknep redan används, finns det så klart inte så mycket att göra, förutom politisk kamp. Vi lever i ett klassamhälle.

Om du är van vid snygga märkeskläder kommer du inte att behöva göra avkall varken på design, kvalité eller pris. Det är bara att byta märken och affärer. Nästa gång det finns ett hål i min garderob som inte går att låna, få, second-handfynda, sy om eller laga ihop vet jag vart jag skall gå. Uma Bazaar har dessutom lovat att ringa när de får in fler skor, så jag hoppas att de jag har håller ihop ett par veckor till. Om du är på klädjakt nu och bor i Skåne kan det vara bra att veta att Uma Bazaar har rea på ganska mycket för tillfället.

ps. Om det finns fler klädaffärer som jag borde göra reklam för, och som kanske har etiska skor, så tipsa gärna! ds.

Oops! ... I Did It Again!

2007-08-15T21:33:00.000+02:00

... jag tror att jag råkat bryta mot en norm.

"Kvinnor skall ha långt hår, män med långt hår är onaturliga." Ungefär så sa en ganska vanlig 10-årig flicka i min bekantskap. Så noga är det!

Om en kvinna rakar huvudet är det tecken på sorg, sjukdom, ett straff från andra eller galenskap. När män rakar huvudet är det ett medveten politiskt ställningstagande, tecken på religiös nit, en estetisk handling eller för att det är praktiskt.

Aftonbladet har Britney Spears rakning som ett alternativ när de rankar kändisars hjärnsläpp. När jag kollade hade hon över 13% av rösterna. Det enda som fick fler var när Tyson bet av sin motståndare örat och det som låg närmast under (10%) var Clintons otrohet. Det är alltså värre att raka av sig håret än att vara otrogen, ändå valde jag det förra ...

Dock kände jag en stark rädsla för att bli ful, när jag väl bestämt mig och satt dit saxen. Strax efteråt stötte jag bestämt bort tanken: Skönheten sitter i betraktarens hjärta. Det var nyttigt att följa den tankegången ibland. Jag tror faktiskt på det. Men stunden av rädsla skakade om mig så mycket att jag kände att en post på ämnet kunde kvalificera som feminism.

Undrar om jag kommer att behöva några ursäkter?
"Det kändes ofräscht innan", "Det är sexigare med rakat", "Så här är det lättare att hålla rent".

Eller så händer inget. Kanske får jag själv välja frisyr utan att andra rynkar på näsan. I så fall har jag dödat av ännu ett norm-hjärn-spöke. Tänk vad skönt om ingen säger något, om de inte tycker att det är snyggt, på riktigt!

Välkomna produkter på oväntade platser.

2007-08-14T12:54:00.000+02:00

Med förra inlägget färskt i minnet kommer här några tips om sådant som de flesta behöver, mat och el, samt något jag behövde och kanske någon annan också letar efter.

Ibland kan det vara svårt att hitta kravmärkta alternativ till en del produkter, men den som söker skall finna. Jag hittade ekologiska cornflakes på avdelningen för glutenfria produkter. De hade hamnat där eftersom de inte bara var kravmärkta utan även var osötade, annars sötas cornflakes ofta med malt. Detta är en påminnelse om att fråga, leta och inte ge upp.

Ett annat ekofynd är Astrid och Aporna, som ligger vid konserthuset i Malmö. Det är en mataffär som nästan för bra för att vara sann, bara att få få omkring bland så mycket bra mat gör mig helt lyrisk. De har alla former av vegetarisk, ekologisk och rättvisemärkt mat, till och med veganska marshmallows. Mycket har dessutom bättre priser än i vanliga mataffärer. Mer info finns i en artikel ur Hälsa , där det även står att de vill ge bra service åt personer med funktionshinder. På sidan tipsas även om Ekostore som skall finnas i Göteborg .

Innan jag har testat om man kan grilla de veganska marshmallowsen är nog ändå Cheezly — riktigt smältande veganost (även i micro), det bästa av det som är nytt för mig i A&As sortiment. Därför kommer här ett bonusrecept:

1. Sätt inte på ugnen, det här lagas bäst i micro, eller ännu hellre när man ändå har ugnen igång.
2. Bred matfett och ekologisk tomatpuré eller ketchup på bröd av typen Hönökaka.
3. Lägg på rättvisemärkt ananas och kanske lite fräst ekologisk svamp.
4. Skiva på ost.
5. Värm på valt sätt tills osten smält.

När det gäller el har det varit en del väsen på Ring p1 om att all el ändå blandas i ledningarna. För en bra förklaring, att ta till vid möten med oförstående, rekommenderar jag konsumentverket. Vi har bra miljöval och det kostar oss 1.25 öre extra per kWh. Det blir under 40 kr per år. För det får vi bättre produktion av den el som vi trots besparingsförsök förbrukar.

Om det är någon som behöver nya kläder att träna i kommer ett sista tips. Slösurfande på mecenat.se ser jag att La Redoute har sommarrea för studenter, vilket gör att deras ekologiska bomullsbyxor blir superbilliga. Även utan rea är byxorna prisvärda.

Omskärelse är omskärelse är omskärelse

2007-08-10T10:09:00.001+02:00

I morgonens ekosändningar berättades det att flera riksdagspartier är för socialstyrelsens förslag att landstingen skall vara tvingade att tillhandahålla omskärelse av minderåriga pojkar. Det här skrämmer mig, bland annat eftersom det antyder att mäns och kvinnors könsorgan fortfarande ses som väsenskilda. Ingen politiker med självbevarelsedrift skulle få för sig att tvinga läkare att omskära flickor med motivet att det är säkrare om det sker av proffs.

För något år sedan var det ett inslag i ring p1 med en man som omskurits som barn och nu jobbade hårt med att tänja sin förhud igen. Han vände på en del av mina funderingar. Omskärelsen gör ollonet okänsligt vilket gör att han inte kunde få orgasm med kondom på (om jag minns rätt). Det borde helt klart väga upp omskurna mäns minskade risk att smittas med HIV. Förr tänkte jag att omskärelse av män var bra eftersom det minskar risken för livmoderhalscancer hos de kvinnor som har samlag med dem. Nu när vi känner till papillomviruset är det bättre att vaccinera pojkarna än att omskära dem, speciellt eftersom även penis-, tonsills- och analcancer orsakas av papillomvirus. Då minskar dessutom smittspridningen av papillomviruset till kvinnor, som också borde vaccineras.

Religionsfrihet är viktigt, men enligt www.islamiska.org måste inte omskärelse av pojkar ske när de är små, utan det viktiga är att det sker innan de är myndiga. "En pojkes omskärelse brukar vara en stor fest, inte bara för familjen, utan för alla släktingar och bekanta, och en festmåltid hör till. Åldern då omskärelsen sker är mellan 7 dagar och framåt, men innan pojken blir myndig. Den som konverterar till Islam rekommenderas att låta sig omskäras, för att det är sanna (tradition) för de små och Wajib (obligatoriskt) för vuxna män." Om det här stämmer borde inte heller religionsfrihet kunna vara ett argument mot att omskärelse i alla fall förbjuds fram till 15 års ålder. Fest kan man kanske hålla ändå? Jag är medveten om att mina religionskunskaper är alldeles för bristfälliga för att jag skall kunna hävda mina åsikter med dem som bas. Istället vädrar jag en, för tillfället helt ovetenskaplig, misstanke om att det inte är religion som är den största orsaken till omskärelse. En önskan får avsluta funderingen.

Jag drömmer om ett samhälle som ser mäns och kvinnors könsorgan som små variationer på samma tema. Ett samhälle där man inte skär bort förhuden på en omyndig person, oavsett om det är en flicka eller pojke. Tvinga landstingen att gratis vaccinera alla under 13 år mot papillomviruset istället, om det finns resurser över.

ps.
Apropå mitt inlägg om konsumtion såg jag att Eco-worriers Anna Shepard också har haft köpstopp när det gäller kläder, och det i sju månader. Hon listar positiva effekter som bättre ekonomi men även mer tid med vänner och i sin trädgård. Hon påpekar i ett tidigare inlägg att det bara är nya kläder som "räknas", en distinktion som jag också tycker är viktig. Birger Schlaug, som inte fostrats till modeslav, förklarar sig utshoppad. MiljöBloggAktuellt gav mig en självförtroendekick genom att citera ProtEster och tipsade samtidigt om Freecycle-rörelsen, som Sven Cahling skrev om redan i januari. När jag hittat uppgifterna till mitt Yahookonto återkommer jag. ds.

Shoppa eller inte shoppa, det är frågan.

2007-08-05T21:38:00.000+02:00

Daily tip från Ideal Bite är en blogg som ger ett nytt miljötips varje vardag. Den är bra, men problemet är att den många gånger föreslår en lösning på ett miljöproblem som bara leder till ännu mer konsumtion. Jag har själv varit inne på det hala flera gånger när jag skrivit om mindre miljöfarliga shoppingalternativ, och jag är inte den enda. Arbetarens klimatblogg har sett trenden att fler försöker sälja mer, med miljön som motiv. Även om jag tänker fortsätta att rekommendera bra saker som kan vara ett miljövänligare alternativ, måste jag förtydliga en viktig sak med att handla miljövänligt. Den miljövänligaste konsumtionen är den som aldrig äger rum.

All produktion av varor är en belastning för miljön. Det verkar finnas personer som tror motsatsen, att det finns produkter som genom sin tillverkning, i sig, gör miljön en tjänst, men det är fysikaliskt omöjligt. Jag kan bara komma på en grupp varor där detta kanske kunde stämma, och det är växter av olika slag, men då bara om man antar att de skall växa för evigt. Annars kommer energin som gått åt, till t ex påsen fröna ligger i, i en värld som i brist på grön energi använder olja, alltid att ligga på miljöns minuskonto. Detta gäller i alla fall om alternativet är att inte producera några varor alls.

Själv har jag en garderob som svämmar över av kläder, porslinsskåp som nästan inte går att stänga, samt en stor samling av möjliga och omöjliga prylar. Därför har en stor kategori av produkter helt enkelt blivit belagda med köpstopp. Jag kan inte motivera inköp av ännu en tröja, ännu en tillbringare eller, tja det mesta faktiskt. De frågor som jag ställer till mig själv när jag frestas att köpa något är: "Behöver jag det här?", "Ersätter det något som förlorat sin funktion?", "Kommer min totala miljöbelastning minska genom det här inköpet?" Om jag verkligen vill ha saken har jag ett kryphål i form av frågan "Kommer inköpet att ge mig extra livskvalité till en sådan grad att det försvarar inköpet?". Det är ganska luddiga frågor, och de fungerar bara när jag verkligen är beredd att vara ärlig mot mig själv. Ändå tror jag att de successivt kommer att minska min konsumtion och ifrågasätta de spår som min livsstil löper längs.

Det är nämligen livsstil som det hela handlar om. Birger Schlaug skriver om problemet med etanolen som bilismens räddande ängel . Det är ett exempel på hur vi gör allt för att klamra oss fast vi det vi vet är ett "gott liv". Jag tror att det finns livskvalité bortom konsumtionen, bara jag vågar testa. Det handlar inte om att sätta sig i en stuga i skogen utan rinnande vatten och el, utan om att successivt skala bort det som faktiskt är onödigt. Det du inte behöver är dels alltid för dyrt, dels alltid miljöskadligt.

Jag arbetar också med att glesa ut i det materiella som redan finns runt mig för att skapa mer plats för det som förtjänar den. Det handlar till exempel om att hjälpa de prylar jag redan förvärvat, men inte längre har användning för, att hitta andra ägare som då hindras från nykonsumtion och även om att lotsa mitt skräp till återvinning. Med färre saker har jag också lättare att ta hand om och använda de som finns kvar, de drunknar inte bland allt annat, utan kan komma till sin rätt. Det här är än så länge en mycket enkel inredningsfilosofi, kommer jag på något mer revolutionerande så återkommer de under ett inlägg om min alldeles egna version av feng shui! (Smakprov:"Möblera rummet så att du kan flöda fritt utan att störas av kantiga föremål, de gör så ont.") Medan jag tänker skall jag fortsätta städa, önska mig lycka till i mitt värv! Visst gör det ont att slänga skräp, varför skulle annars handen tveka?

Summan av kardemumman är : Vad jag än tipsar om för fantastiska rättvisemärkta ekoprodukter — köp dem inte om du inte behöver dem!

ps. Om det är någon i Lundatrakten som behöver ett soffbord, tomma datorchassi (mer eller mindre hela), eller två comhem modem är det bara att höra av sig. ds.

Sjöjungfrur och kvinnans sexuallitet

2007-07-22T21:09:00.001+02:00

Kvinnors halvnakna kroppar pryder annonser, orgasmskolor tapetserar kvällstidningarnas omslag och kjolarna får vara nästan hur korta som helst. En första anblick skulle kunna få mig att tro att det här är ett samhälle som gör allt för att bejaka och lyfta fram kvinnans sexualitet, men det är bara en förförisk illusion. I själva verket är många kvinnors frihet densamma som H C Andersens sjöjungfrus. Hon fick möjlighet att gå, men varje steg var som att gå på krossat glas.

Kan du namnge klitoris olika delar? Under föreläsningen i gynekologi och obstetrik, som var en del av kursen Medicin för tekniker, nämndes inte ordet klitoris av föreläsaren. Kan du föreställa dig en föreläsning i urologi som inte nämner penis? Första gången jag förstod vilka brister som finns i vissa personers allmänbildning på området var när en kille, som levde i en relation med en tjej, förklarade att han inte förstod, rent fysiskt, hur lesbiska kan ha sex. Jag tycker så synd om hans flickvän! Inget annat lika viktigt förväntas vi lära oss på egen hand, men när det gäller sex- och samlevnad så har bara 6% av alla lärare kompetens att undervisa i ämnet (källa :RFSU) Min egen sex- och samlevnadsundervisning på högstadiet var avslappnad, men informationsdensiteten var inte så hög. Eftersom samhället fortfarande är infekterat av historiens känsla av skam och smuts måste skolan ta ledningen när det gäller öppenhet. Då kan mer tvivelaktiga källor till kunskap berövas sin charm.

I senaste Kropp & Själ i P1 (17/7 2007), talades det om livmodern och äggstockarnas historia. Det var 10 år sedan det blev bevisat att borttagande av äggstockar påverkar kvinnans välbefinnande även efter menopausen. Äggstockarna står för hälften av kvinnans testosteronproduktion, och påverkar därför sexlust, allmänt välbefinnande, ork och benstommen, även efter det att ägglossningen avstannat. Innan man visste det här hände det att man tog bort äggstockarna "när man ändå höll på". Innan dess var det en operation som användes för att bota kvinnor från hysteri och även Europa har "botat" kvinnor genom att skära bort klitoris. Äggstocksoperationerna lärde mänskligheten att göra bukoperationer. Kvinnor var det ändå så stort svinn på, vad var skillnaden om de dog i barnsäng eller på operationsbordet? Jag tror att sjukvårdens syn på kvinnans kropp även idag påverkar de kvinnliga individernas syn på sin egen sexualitet, om än något mer subtilt. För ett par år sedan sökte jag vård på kvinnokliniken i Lund för smärtor runt slidöppningen efter upprepade svampinfektioner. Svaret jag fick var att jag "bara behövde öva lite på att bli penetrerad".

I en undersökning 1996 (Sex i Sverige) uppgav 20% av kvinnorna att de har svårt att få orgasm. Männens största problem är att 5-10% lider av för tidig eller för sen utlösning. Kvinnans första orgasm kommer i snitt tre till fyra år efter mannens genomsnittliga första orgasm. Enligt samma undersökning har 6% av alla kvinnor smärta vid samlag. En siffra som en del hävdar är uppe i 10-30% idag. I Studio Ett torsdagen den 19/7 talades det om vestibulit och där nämndes den lägre siffran, på vestibulit.com finns den högre. Flickor har högre betyg än pojkar, men vad är priset? Det finns teorier om att vestibulit (smärttillstånd vilket yttrar sig i smärta i kvinnans yttre könsorgan och slidans förgård) är kopplat till höga prestationskrav. Det krävs inget fysiskt våld för att en kvinna skall få vestibulit. Det räcker med lite stress och otur med vården. Det är en västerländsk modern form av könsstympning. Det är lite lika blodigt, men lika effektivt när det gäller att beröva en kvinna förmågan att leva ut sin sexualitet. I "På y-foronten intet nytt" skriver Peter Eriksson att kvinnans lust ökar om paret delar jämt på hushållsarbetet. Fick du lära dig det i sexualundervisningen? Vad den sexuella frigörelsen ger med ena handen tar den halvgenomförda jämställdheten med den andra.

Riktig könsstympning är något av det vidrigaste som jag vet. Men efter att ha lyssnat på Tendens "Lusten kan inte könsstympas" från den 23/5 2007 har jag mer hopp, men skäms ännu en gång rejält över Sveriges asylpolitik. Vi utvisar kvinnor som söker asyl på grund av risk för könsstympning. Men jag skäms också för att vi, relativt hela kvinnor, utnyttjar våra könsorgan så dåligt. Som samhälle pratar vi mycket om kvinnans orgasm, men inte på ett sätt som gör att alla kvinnor vågar experimentera sig fram till sin egen favorit. Det fina med programmet "Lusten kan inte könsstympas" var att det gav hopp. Könsstympade kvinnor kan öppnas. Ibland finns då klitoris intakt, annars kan det finnas rester kvar. Klitoris är så mycket större än sitt ollon. I vilket fall så finns det exempel på könsstympade kvinnor som får orgasm, både med män och kvinnor.

Bloggen "Att bli flicka" har satt igång många tankar hos mig på sistone. Jag har turen att vara fittfödd kvinna (dvs ej transsexuell) och slipper gå igenom en massa operationer för att få ett könsorgan som jag trivs med. Nu talas det visserligen om att vestibulit, det var vad mina smärtor berodde på, skall botas med hjälp av både kirurgi och nervgift. Men själv har jag klarat mig utan värre ingrepp än en galen ordination av Xylocain (för att stänga av nerverna i underlivet). Om någon annan blir hjälpt av tänjstavar, kirurgi eller nervgift är jag förstås bara glad. Precis som jag är glad över att andra kan få ett bättre (sex)liv genom att operera om könsorganen till något nytt.

Okunskapen om vestibulit, en sjukdom som kanske drabbar en av tio kvinnor, bristande kunskap om kvinnors kroppar och gynekologiföreläsningen styrker min teori om att det finns ett mönster. Kvinnans kropp och sexualitet behandlas brutalare än männens. Det var ganska länge sedan man tog bort testiklar bara sådär. Det är fortfarande kvinnor som äter hormoner i preventivt syfte. Då har jag inte ens gett mig in på våldtäktsproblematiken eller alla åsikter som det går att ha när det gäller prostitution. När jag skrev om det sistnämnda berörde jag uppvärderingen av kvinnans sexualitet. När jag skrev om träning ville jag väcka varma känslor för kroppen över lag. Det här får bli en form av känslosam och förstärkt blandning.

Mänska se dig själv djupt i ögonen,
smek dig själv, ja smek din egen hud.
Vet att du är värd att älska -
här och nu.
Ett mästerverk – signerat Gud.
(Ingemar Johansson, Mysterium)

Människor i ett samhälle är en väv av kunskap och erfarenheter. Om vi möter varandras frågor, tankar om normer och personliga berättelser kan vi hjälpa varandra till ett vackrare liv. Det gäller även kvinnans kropp och dess förmåga att njuta. Själv har jag nog oftare pratat mens än sex, fast jag hoppas på ett liv då jag har sex mycket oftare än jag har mens. Nu när jag skrivit allt det här på internet borde jag i alla fall våga ändra på mitt val av samtalsämnen :-)

ps 1. En eloge till sameflicka som berättar så öppet om sin fysiska kvinnlighet och sexualitet. Det är erfarenheter som kvinnor ofta håller för sig själva. ds.

ps 2 Om ni vill läsa mer om klitoris, männen motsvarighet penis, kan man göra det på rfsu:s hemsida

ps 3. Självklart så gäller okunskapen och villfarelserna när det gäller sexualiteten även i viss mån männen. Jag är emot manlig könsstympning också. Som vanligt så tror jag att både män och kvinnor har nytta av varandras lycka. Även i sexualakten kan mannen befrias från betungande makt och ansvar.

Omvänd miljömärkning

2007-07-20T16:10:00.000+02:00

Studie Ett i P1 onsdagen 18/7 (andra timmen ca 20 minuter in) plockade fram idén med en omvänd miljömärkning. Tommy Gärling, professor i psykologi vid Göteborgs universitet, är den som presenterar idén. Förslaget är att allt som inte är miljömärkt skulle märkas "dåligt miljöval" eller liknande. Bredvid de vanliga äpplena ställs en skylt "besprutade", något krav-märkta äpplen skulle slippa. Anledningen till att byta märkning skulle vara att konsumenter har lättare att ta till sig negativa budskap. På samma sätt som det står "Rökning dödar" på cigarettpaketen kunde det stå "Machete dödar" på Marabous chokladkakor. "Konventionell bomullsodling orsakar miljöförstörelse" pryder H&Ms affischer, tills de bara gör reklam för ekokläder. Det låter helt galet och är, även enligt Gärling, troligen mycket svårgenomfört. Jag har hopp om både Marabou och H&M, stort hopp, men något sådant får vi dem nog inte till.

Ett problem med dagens märkning är, enligt Gärling, att det är svårt att veta om ekologisk odling uppväger långa transporter osv. Han påstår, eller programmet ger i alla fall det intrycket, att inte ens experter vet om det är bäst att köpa ekologiska tomater från Spanien eller att köpa vanliga tomater från Holland. Eva Eiderström från Naturskyddsföreningen undrade varför en produkt skulle få finna kvar i utbudet om alla ändå var tillräckligt överens om att den var skadlig för att den skulle kunna märkas som det. Där har hon en poäng! Men även om det inte finns enhet nog att märka och Gärling anser att vi saknar kunskap, så kan vi som tycker att vi ändå har lite koll kanske använda den omvända miljömärkningen som ett psykologiskt knep på oss själva och vår omgivning. Min relation till bananer är ett exempel på hur det kan fungera.

Någonstans, någon gång, var det ett gäng miljöaktivister som tog en bunt dödskalleklistermärken och märkte upp Chiquitabananerna i en vanlig mataffär. Jag läste om det och efter det har jag haft extra svårt att köpa bananer som inte är ekologiska. (Regnskogsgrodor går jag inte på!)Här hade det som Gärling föreslår effekt på ett helt annat plan eftersom jag ser dödskallen på alla bananer som inte är krav- eller rättvisemärkta. Om vi som konsumenter slutar se konventionella äpplen som "vanliga äpplen" och börjar se på dem som "giftigare äpplen", eller för vår inre syn projicerar en giftsymbol på de klädesplagg som färgat Indiens vatten lila, behövs ingen märkning. Då tror jag att de som framställer produkter som vi konsumerar kan få en kick i baken ändå. Framför allt så är det bra för självdisciplinen att föreställa sig en steril bananarbetare när man frestas att köpa en banan fast de kravodlade är slut. När jag blev vegan slutade jag se animaliska produkter som "något jag stoppar i munnen". Kanske kan jag sluta se miljöskadliga produkter som "något jag köper". Det som inte är miljövänligt är miljöskadligt.

Tänk "miljöskadligt" — handla miljövänligt!

Slutligen:Tomater från Spanien är alltid bättre än konventionellt odlade tomater från Holland, eftersom spanska tomater odlas på friland och holländska tomater oftast odlas i (olje-eldade) växthus. (Se Naturskyddsföreningens rapport "Tomaten och klimatet Matens värstingar".) Eiderström ser dessutom importerandet av ekologiska produkter som ett sätt att signalera till de svenska bönderna att det lönar sig att lägga om.

Resa till solen

2007-06-23T23:19:00.000+02:00

Fritidsresor har börjat med tågcharter, Blue train, och det är inte en dag för tidigt. De första resorna går till Italien och operafestivalen i Verona. Flyg är ett otyg som har förmågan att inte bara släppa ut en massa växthusgaser, utan dessutom göra det där de gör som mest skada — högt upp i luften. Tåg är mycket miljövänligare och ger dessutom en möjlighet att slappna av som inte erbjuds av bullrande jetmotorer eller lynniga luftgropar.

Om man inte känner för att åka till Italien har jag en annan resa att rekommendera, ännu längre och åt andra hållet. För att förstå hur vacker värld vi lever i krävs nästan ett besök i norra Sverige — sommartid och vintertid. Men eftersom jag är en storstadsmänniska kan jag inte låta hela resan gå till orörd natur, jag behöver lite betong också. Det här blev lösningen:

Välj en plats så nära Treriksröset som du vågar, gärna med något som är värt att se, ett huvudmål som man kan skylla resan på. I mitt fall var det min lillebror som hägrade i Luleå. Våra medresenärer hoppades på att se valar och siktade därför på Narvik. Luleå har lokaltrafik, som inte bara fungerar utan även är Sveriges bästa, bara det är värt ett besök. På www.swedishlapland.com, www.lulea.se och www.pitea.se finns mer information.

När målet är bestämt väljer du en storstad som det går nattåg från. Att köpa hela biljetten på SJ, eller hos Veolia (fd. Connex) är superdyrt om man måste byta på vägen. Vi löste det genom att beställa biljetter i två delar. I ottan åkte vi med X2000 från Lund till Stockholm. Hade vi inte mosat en älg på vägen skulle vi varit framme lagom till dess att affärerna öppnade. När det egentligen hade varit dags att checka in på hotellet tog vi oss till centralstationen och klev på nattåget. När vi vaknade var vi nästan framme vid nästa resmål.

Det finns olika saker som man kan vilja uppleva i en storstad. Ibland är det trevligt bara att röra sig i vackra miljöer. Men om man vill konsumera på sin semester kan det i alla fall vara en så juste konsumtion som möjligt. Vi hann äta på Hermitage i Gamla Stan och på Babajan brevid Etnografiska museet som ligger vid Djurgårdsviken, båda har jättegod mat. Hermitage är lite billigare, men tillsammans med en promenad runt Djurgårdsviken så blev måltiden på Babajan nästan en heldagsupplevelse och det kan vara värt 125 kr per person. Om man promenerar från Djurgårdsbron, längs med vattnet, till Etnografiska museet så passerar man dessutom en kiosk som säljer glass från Lejonet & Björnen. Den som vill äta veganskt i någon annan stadsdel kan gå in på www.veganstockholm.se och söka. Ett annat tips är att leta efter djurrättsaktivister. Om någon har en tröja där det står "Animal liberation" kan det ge utdelning att be om restaurangtips. Asfaltblomman är bra på att informera om Stockholm i övrigt. Det enda tipset som jag har testat själv, Ekovaruhuset, blev dock en stor besvikelse. Men det var främst för att de inte hade något av det som intresserade mig i min storlek. I alla fall av det som passade in i den här sommarens klädbudget, för den med obegränsade resurser har de hur mycket fina kläder som helst.

För den som väljer att ta tåget från Göteborg istället för Stockholm kan jag rekommendera hemsidan www.godsak.se. Mat för veganer finns på www.vegangoteborg.se. Mina favoriter är fortfarande Andrum och Hagabion.

Bäst är ändå, enligt mig, att bara njuta av att vara ledig, dessutom i en miljö som inte har med sig några krav från vardagen. Det finns ett litet frö av motståndspolitik att ägna en hel dag i huvudstaden åt att bara vara. Att njuta av fläderblommor, vattenglitter och Guds skaparglädje uttryckt i en stor variation på ämnet turister, är helt gratis.

För den som ändå föredrar att resa söderut hoppas jag kunna ge en juste shoppingguide till Lund innan sommaren är slut. Man kan åka nattåg från Köpenhamn till södra Tyskland och där är det nästan lika vackert som i Norrbotten.

Två olika kamper

2007-04-13T23:57:00.000+02:00

Jag har svårt att skilja på politik och religion. Det tycker en del människor är läskigt. Min egna skräck är när två andra saker blandas ihop. Det är det som den här texten kommer att handla om.

Politiskt ser jag att det finns två stora områden där det är viktigt att kämpa. Den ena handlar om att praktisera alla människors lika värde. Det andra handlar om att skapa ett samhälle som är hållbart både för oss människor och för hela ekosystemet. Om man blandar ihop problemen så kan det inte bara bli knäppt utan även riktigt farligt.

Kvinnodominerade vårdyrken har låg lön. Det är egentligen två problem, nämligen dels att vårdande yrken är lågavlönade, dels att kvinnor, i större utsträckning än män, har dessa yrken. Dessutom får de ofta lägre lön än de män som är deras kollegor. Om kvinnor både får hela ansvaret för att vården fungerar och dessutom måste kämpa för att få samma lön som sina manliga medarbetare kommer vi inte att orka.

Mitt förslag är att den feministiska kampen koncentrerar sig på att arbeta för könets upplösande (med andra tillhörande normfrågor), och tydligt separerar den från räddandet av världen. Ironiskt nog är det nämligen så att det ofta är kvinnan som får ta ansvar för att livet går vidare, inte bara rent biologiskt. Det håller inte om vi skall få ett jämställt samhälle eftersom det motverkar nedrustningen av könsrollen. Kvinnors roll blir då, istället för upplöst, cementerad som de som alltid tar det yttersta ansvaret. Män måste också, i större utsträckning, börja tänka på miljön till vardags! Män måste också, i större utsträckning, börja fundera på det här med omsorg i praktiken!

Jag menar inte att kvinnor skall sluta engagera sig för räddandet av världen. Däremot måste vi vara noga med att skilja på feminismen och resten av alla viktiga frågor. Om vi hävdar att vi räddar världen i egenskap av kvinnor påstår vi samtidigt att männen inte kan om de vill, och då slipper de hela ansvaret. Samtidigt som de får argument för att feminister är militanta manshatare som vill ta över världen och ge igen. Problemet är att könsrollerna stänger in oss i något vi inte självklart skulle vara utan dem. När det är fixat kommer vi att ha mycket mer kraft och ork över till annat.

Om vi inte envisas med att baka ihop allt till en enda kladdig röra har vi dessutom en möjlighet att svara biologisterna. Jag tycker om barn, men det är inte för att jag är kvinna utan för att jag har fattat att de också är fullvärdiga människor och dessutom vår framtid, det har många män också fattat. På samma sätt så gillar jag stickning, inte för att det är feminint utan eftersom det tilltalar min logiska hjärna på samma sätt som programmering gör. Mitt miljöengagemang handlar inte om att jag som kvinna är närmare naturen, utan beror på att jag är läskunnig och därför vet vart åt det barkar hän. Homosexuella män sägs vara mer feminina, men det kan kanske bero på att de redan har brutit mot det största av alla manlighetstabun. Då finns det ingen anledning att avstå från något som är gott bara för att man tilldelats ett kön. Observera att de bitvis plockar russinen ur kakan, homosexuella män har högre medelinkomst än både hetero- och homosexuella kvinnor, samtidigt som de förlorar mycket och t ex har lägre medelinkomst än heterosexuella män (Rosa pengar - en köpkraftsanalys av homosexuella i Sverige, Nationalekonomerna Fredrik Bergström, VD i HUI och Fredrik Erixon chefekonom i Timbro).

Om jag som kvinna redan har genomskådat hela könsrollsruljansen och sett att samhället är kejserligt naket är det inte så långsökt att börja fundera på sanningshalten i det som oljebolagens inhyrda forskare säger. Har jag ifrågasatt heteronormativiteten kanske jag kan ifrågasätta hur vi behandlar våra invandrare också. Att vara omvärldskritisk blir lätt en vana, oavsett om man är kvinna eller man. (Brasklapp: Detta syns tyvärr inte altid när det gäller politiska gruppers förmåga att ta till sig varandras frågor, det finns sexistiska veganer t ex. ) Men det att några få tenderar att bli aktiva på många fronter får inte göra att bara fåtal tar hela jorden på sina axlar.

Feminister kommer inte rädda världen, inte ens om vi kommer in i riksdagen. Däremot kan vi kanske krossa lite könsroller. Befria oss från vårt kvinnlighetsok och våra manlighetsjärnjungfrur så kan vi rädda världen tillsammans sedan, i egenskap av människor. Jag vill vara en superhjälte, men måste jag vara mitt kön också så kommer jag aldrig att lyfta, eller så fastnar jag med sminkbordet i telefonkiosken.

Telefonförsäljare och dörrevangelister

2007-04-02T21:47:00.000+02:00

En livsstilspolitiker bör inte försitta några möjligheter att sprida sitt budskap. Idag blev jag uppringd av en telefonförsäljare och det blev ett mycket spännande samtal. Personen i fråga ville sälja strumpor, eller egentligen ville hon bara ha svar på två frågor. Eftersom samma firma försökt sälja saker, på samma sätt, till mig tidigare förekom jag henne med frågorna och fortsatte med att ställa egna. När det visade sig att strumporna inte var rättvisemärkta och ekologiska, något jag numera kräver av alla mina basplagg, ville försäljerskan veta hur man vet att bomull är ekologiskt odlad. Sedan fortsatte vi att tala om varför just detta är så viktigt och jag berättade var jag hade köpt mina senaste trosor av ekologisk bomull och rekommenderade henne att köpa likadana på grund av deras förträffliga egenskaper. När det gäller fakta och resonemang måste jag nog öva lite, men jag tror att jag kan bli en riktigt bra telefonförsäljarförsäljerska.

Framför allt är det viktigt att alltid vara beredd på att tala om det som är viktigt. Som kristen försöker jag hålla mig i form när det gäller att tala om min personliga tro. Min farfar framhåller hur viktigt det är att kunna plocka fram relevanta bibelställen på nolltid. På samma sätt, men på en annan nivå, är det viktigt att kunna förklara varför man inte automatiskt dör av näringsbrist som vegan eller varför det är ett problem att bomullen använder 10% av jordens totala förbrukning av bekämpningsmedel och sju av de top 15 värsta cancerogena medlen. Som förespråkare av matematikens skönhet samlar jag på andragradsekvationer som är vackra att kvadratkomplettera och som dyrkare av Apples alla produkter har jag sällan varit svarslös. Nu gäller det att bli lika slipad i att tala för rättvise- och kravmärkning, för att inte tala om att öva när det gäller kommunikation om världens skapare.
Förena er med mig i detta, beroende på smak, läggning och uppenbarelser.
Då kommer vi att kunna leda både telefonförsäljare och besökande Jehovas vittnen bort från deras utstakade spår och kanske till och med föra dem någon helt annan stans.

En kort lektion om veganer

2007-03-31T20:17:00.000+02:00

Häromdagen hände det mig igen — någon trotsade faran som det innebär att inte förse mig med den mat som jag har förväntat mig. Jag är vegan, men det är bara när jag är hungrig som jag möjligtvis blir militant. Under veckan var jag fadder till tre gymnasietjejer som skulle testa hur det är att läsa på LTH. Som tack får vi faddrar bland annat en massa mat, och även frukosten skulle ingå. Vi traskade glada, om än inte särskilt pigga, upp till Kårmé, som är den största restaurangen på området. Väl framme frågade jag "Jag är vegan, var finns min mat?" Varpå jag fick svaret "Nej sådant kan vi inte servera!"

Där blev jag lite tagen, för det var länge sedan jag träffade någon som var så stolt över sin egen inkompetens. Efter lite om och men visade det sig att det fanns bröd och grönsaker, något jag långsamt börjar vänja mig vid, och jag blev mätt. Men om det är sådant de tror att vi veganer lever på, så är det inte konstigt att vi anklagas för näringsbrist. När jag lugnat ned mig lite började jag fundera på vad det var hon menade med sitt ursprungliga svar. Hur skall jag tolka det? Min första tanke fastnade på ordet "kan". Personalen hade nämligen visat att de inte visste vad en vegan äter, genom att erbjuda mig låglaktosfil när de väl förstått att de faktiskt fått en beställning på en veganfrukost. "Kan", i det här fallet, borde alltså kanske översättas som "att vara kompetent nog för att utföra". Men om man lyckas framföra de ganska enkla principer som vegankost bygger på, på ett övertydligt sätt, så går det kanske hem. Så här skulle ett försök till detta kunna se ut:

Veganer äter inget som kommer från djur. Exempel på djur (enligt veganer) är: kor, grisar, älg, kyckling, fisk, räkor och kaniner. Saker som kommer från djur är: kött, mjölk, ägg, ister, ost, filmjölk m.m. Saker som inte kommer från djur är till exempel gluten. Det här skriver jag inte för att veganer lever enbart på gluten, utan för att det tydligen finns människor som tror att gluten är animaliskt. Jag har flera gånger fått svaret "Ja, det här brödet är glutenfritt", som svar på frågan "Har ni något som är veganskt?" Detta trots att definitionen på vegan är så lätt, nästan svart-vitt. Om man skall äta miljövänligt måste man väga växthusuppvärmning mot lastbilstransport. Är det Israel-Palestina konflikten som gäller skall du hålla ordning på vem som plockat oliverna. För veganer finns det möjligtvis fällor som vin som silats genom benmjöl, eller liknande bisarra saker. Men oftast är det enkelt; krävs det att ett djur är inblandat någon stans mellan solljus och matbord så blir det ett stort NO-NO. Undantaget är gödsel. Därför borde det inte vara särskilt svårt att kunna skrapa ihop en hyfsad vegansk frukost om man har mat som yrke.

Men det var kanske inte så enkelt. Det kan vara ordet "sådant", i meningen, "Nej sådant kan vi inte servera!", som är problemet. Ifall "sådant" egentligen är en förkortning för "det där terroristkäket". Ibland funderar jag på att fega när jag anmäler mig någonstans. Jag kan, utan att ljuga, anmäla mig som vegeterian, laktosintolerant samt mjölk- och äggallergiker. Det är alla legitima specialkoster var och en för sig, men det de blir om man lägger ihop dem — veganism — är både orimligt och hotfullt. Jag trodde att vi hade kommit längre, med kunskap om växthuseffekten och allt. Men för många är vegan fortfarande främst ett ord som rimmar på huligan. I Storbritannien däremot rimmar vegan tydligen med akademiker, vilket gör att de inte alls förstår var militant skall passa in. Kastar svenska veganer avhandlingar på varandra? Jag anar åsikten att blandkost är självklart och att allt annat är bortskämt gnäll. Att välja bort djur borde vara lika legitimt som att äta kosher eller vara nykterist. Därför tänker jag aldrig kalla mig för något annat än det jag är — vegan, så får omgivningens inkompetens vara deras problem.

Den här bloggen kommer att förändra ditt liv

2007-03-05T22:43:00.000+01:00

Nu har fastan inför påsk varit igång ett i nästan två veckor. Själv har jag inte några speciella fasteregler att följa i år, utan ser det mer i största allmänhet som en tid för eftertanke. Så var det i alla fall tills jag såg min mors födelsedagspresent.

Den här kalendern kommer att förändra ditt liv — står det på den och varje vecka har ett eget tokigt upptåg. Eftersom mina tidigare fasteprojekt har haft lite av den effekten, tro det eller ej så har jag bland annat fastat genom att vara vegetarian, så tänkte jag att en fasta i uppdragsform kanske inte var så dumt.

Uppdraget som jag har gett till mig själv, och som ni gärna får haka på, är tvådelat. De handlar båda två om att använda samtalets flyktiga ögonblick till att förbättra världen.

Jag tror att människor ofta vill varandra mycket väl, men att vi av klumpighet, okunskap, nyfikenhet eller någon annan orsak, trasslar till våra kommunikationer. Vi har alla olika världsbilder och allt som sägs reflekteras först i dessa innan vi tolkar dem. Ibland är det jag som känner mig sårad av det någon annan har sagt, men kanske inte menat. Andra gånger är det jag som får en helt annan reaktion än den förväntade i ett samtal och kanske inte alltid tar tillfället i akt att reparera det.
Den första delutmaningen är att inte lämna ett samtal med känslan av att någon har blivit sårad i onödan, utan istället alltid reda ut alla missförstånd innan det är för sent.

Det här tror jag kan bli mycket svårt. Känslor är inte världens mest populära ämne. Överärlighet kan orsaka mer irritation än det förebygger. Därför blir balansgången hårfin. Men om jag förebygger lite bitterhet, hos mig eller någon annan, kan det kanske vara värt att blotta strupen ibland. I bergspredikan säger Jesus att vi inte skall gå in i templet om vi har något otalt med vår broder. Jag tolkar det som att vi inte skall vara arga på, eller känna att någon annan är arg på oss när vi firar gudstjänst. Så att inte låta småsår i våra relationer ligga och bli infekterade är ett sätt att hålla sig gudstjänstberedd.

Min andra utmaning handlar om att bemöta andra människors yttranden om de, genom okunskap, sårar inte bara mig utan en hel grupp. Det finns inget motsägelsefullt i att en människa är insatt och framgångsrik i ett område, men ändå helt lost när det gäller vad som anses som ok att säga om andra människor. Det är inte säkert att alla som skämtar sexistiskt, rasistiskt eller homofobt gör det av ren ondska. Min privata teori är att vissa människor är ovana vid att bli motsagda och att de saknar den kunskap eller empatiska förmåga som annars skulle kunna vara en riktlinje. En lyhörd människa som är någorlunda insatt i samhällsdebatten kan rätta till grodor när personen hört hur det låter, men alla har inte den förmågan. Om en lugn och sansad person då frågar:
- Vad menar du, mer exakt, med det du just sagt? så får personen i fråga en chans att reflektera över vilket intryck orden gör på omgivningen.

Om det visar sig att uttalandet stämmer överens med personens åsikt, och det är en person med inflytande, så kan det vara bra att personen, och de som kanske lyssnar, får veta att jag tycker på ett annat sätt. Om en person kommer undan med dumheter, bara för att den har kompetens i andra områden, kommer trovärdigheten att smitta mellan de olika fälten. Jag får lägre tankar om en specialist, i valfritt ämne, som säger dumma saker om människor med funktionshinder, till exempel, men andra får kanske lägre tankar om människor med funktionshinder, om en specialist, i valfritt ämne, säger dumma saker om dem. Båda effekterna är direkt skadliga.

Utmaningarna handlar egentligen om en form av mentalt självförsvar. Ett välbalanserat självförsvar skall inte orsaka skada hos någon annan, utan bara förebygga skada. Men det kräver träning. Det är svårt att vara på hugget, alltid ha uppsikt över känslan i magen som visar när något är tokigt. Det är inte lätt att ha en mild, men ändå fast, kommentar redo när någon är så långt ute och cyklar att det nästan är plågsamt. Samtidigt så är det på det sättet som jag själv vill bli bemött. Det kan därför hända att även detta blir ett projekt som kommer fortsätta långt efter påsk.

Små praktiska saker som får dig att sova bättre på nätterna eller gör dina dagar rikare

2007-02-04T16:04:00.000+01:00

Byt glödlampor! Lågenergiglödlampor hånas ofta i samband med domedagstexter om växthuseffekten. De som skrattar åt denna droppe i havet har rätt, lampbyten räddar inte världen, men de är ändå inte helt att förakta. Lågenergilampor ...
1. sparar ström, och då även elräkningen och miljöförstöring relaterat till elframställning
2. håller längre
3. minskar mängden lampor som måste transporteras (se 2)
4. är billigare i inköp om man ser till livslängd (se 2)
5. behöver inte bytas lika ofta (se 2)
6. minska mängden kvicksilver i naturen, om de lämnas till miljöstation när de går sönder. (se 1)
7. finns i massor av former och färger, t ex på IKEA. Personliga favoriter är den som motsvarar en 100 W lampa och de som kan användas i takspottar. De som är runda och har en avbländande yta funkar fint med skärmar.
8. kan inte användas med dimmer, men man kan ha flera lampor så att man kan kombinera dem olika istället för att dimma. Vänta inte med att byta tills de du har går sönder, det är bättre ha kvar de vanliga som reservlampor!

I en glasform med lock kan man koka potatis i mikron. Det tar ungefär 9 minuter på full effekt (800 W) om man lägger ett lager i formen, knappt en halv deciliter vatten behövs. Det förbrukar totalt 120 Wh, vilket kan jämföras med konsumentverkets schablonsiffra för potatiskokning för 1-2 personer, vilket är 260 Wh. Om man kokar med skalet på skall det pickas med en gaffel först. Eftersom mikrovågor bara når ungefär två centimeter in i maten är det bäst att bara ha ett lager potatis. Vill du veta mer om energiåtgång och matlagning så finns Konsumentverkets PM 2003:11 "Hushållens energianvändning för mathållning" att ladda ned på Konsumentverkets hemsida. Det är mycket spännande läsning. Jag har hittat ett recept för kokning av ris i mikron på internet, återkommer när det är testat... Soppor där inget skall fräsa i olja innan funkar toppen. Vitkålssoppa med rosmarin tar nästan ingen tid alls.

Jag har äntligen hittat justa ekologiska trosor! De är av märket Living Crafts och är köpta i Göteborg hos Minnie ecoaffair och kostade 80 kr styck. Jag har letat på internet men inte hittat dem billigare någon annan stans. Det kanske går att få andra affärer att ta in dem också. Supersköna är de i alla fall. Känner du till fler som har bra rättvisa och miljömärkta kläder får du gärna kontakta mig.

Om man vill utöva konsumentmakt när det gäller rättvisemärkning så finns det listor över de produkter som finns hos grossister i Sverige på Rättvisemärkts hemsida . Den länken kan man tipsa sin lokala handlare om, eller så skriver man ut sidan och ger till sin favoritaffär. Ingen kan påstå att det är omöjligt att ta in rättvisa produkter!

I senaste numret av Råd & Rön listades fem företag som levererar ekologiska grönsaker till dörren. Jag är helt såld på Mossagården och känner att det revolutionerat våra köpmönster. Det är inte superbilligt, men man får ganska mycket för pengarna. De övriga leverantörerna har jag inte testat och de täcker lite olika delar av Sverige. Alla har inte alla riktigt samma koncept. Kolla runt och avgör själv om någon passar dig och i så fall vilken. Ekolådan Fröken Grön Årstiderna Gården Direkt Mossagården
Känner du till fler företag med samma koncept? Hör av dig till mig så lägger jag upp den med!
Har du erfarenheter av någon ovanstående? I så fall får du gärna komma med kommentarer. Produkter som motiverar högre pris genom rättvise- eller kravmärkning ifrågasätts ofta. Är det en äkta merkostnad som motiverar prispåslaget? Jag tror att det enda som rår på den kritiken är gammal vanlig hederlig konsumentmakt. Köp bra mat där den säljs på ett sätt som är förmånligt för dig. Marknadsekonomi har sina för- och nackdelar, men det är ändå den verkligheten som vi lever i. Det vi kan göra är att omdefiniera ordet "prisvärt" så att det väger in allt som vi tycker att det är värt att betala pengar för.

Projektet Ät S.M.A.R.T kan vara ett stöd både för blandkostare, vegeterianer och veganer.
S — Större andel vegetabiler
M — Mindre "tomma kalorier"
A — Andelen ekologiskt ökas
R — Rätt kött och grönsaker
T — Transportsnålt
Hämta information från www.folkhalsoguiden.se eller på konsumetverkets hemsida.

Behöver du sedan fler goda veganska recept så är veganias hemsida en höjdare.

Funktionshinder — på riktigt

2007-02-03T16:47:00.000+01:00

När jag skulle börja vänja mig vid ett liv med ett funktionshinder så var det min självbild och konkreta vardagsproblem som fick första prioritet. Nu, när jag har gjort en första insats i dessa områden, finns det energi över att börja utforska samhället, utifrån mitt nya perspektiv.

En församlingsmedlem, som jag i övrigt har höga tankar om, ställde helt ärligt frågan: Döper man barn med funktionshinder? Jo, jag är döpt! protesterade jag lite skämtsamt, men fick förklaringen att hon menade de som var funktionshindrade på riktigt. Då var jag både ställd, förvånad och upprörd och var passiv tills samtalet gått vidare. I efterhand har vi pratat om det och hon har förklarat att hon egentligen bara undrade varför hon så sällan sett barn med funktionshinder i kyrkan. Det är ett ämne som förtjänar en egen text och mycket plats i kyrkans interna samtal. Nu har jag dock två tankar som kommer ur min spontana reaktion på hennes fråga, som jag först tolkade den.

För det första så är jag stolt över att Svenska Kyrkan döper alla barn där föräldrarna önskar det, och alla vuxna som inte är döpta men som vill ha bekräftelse på att de är älskade av Gud. Det att den kristna kyrkan alltid har döpt både män och kvinnor ses som ett tecken på att kyrkan räknade kvinnor som människor även i tider då det inte var fallet i övriga samhället. Att Svenska Kyrkan döper även oss med funktionshinder blir ett sätt att säga: Vi ser er som människor och vet att Gud vill ha samma relation med er som med alla andra människor. Gud är inte beroende av att ett visst sinne, eller någon form av intellektuell förmåga, är tillräcklig när den Helige anden bygger bo i ett hjärta. Relationen med Gud är en nåd som inte följer människors ramar och normer.

Det andra som jag funderade över är vem det är som i allmänhetens ögon är funktionshindrad "på riktigt". På arbetsmiljöverkets hemsida klassas både diabetes och allergier som funktionshinder. De finns inte med i statistiken från Hjälpmedelsinstitutet (HI), och finns alltså inte med i de 1 200 000 i Sverige som, enligt HI, har ett funktionshinder. Länk till funkanu.se som informationen kommer ifrån.

Egentligen är nog det stora problemet, med definitionen av funktionshinder, möjligheten att sätta sig in i en annan människas liv. Om en person med ett funktionshinder inte vet hur människor utan funktionshindret upplever världen, kan det vara svårt att se var de egna begränsningarna skapas. På samma sätt kan det vara svårt om man inte har ett funktionshinder, att förstå vilka konsekvenser en viss situation kan få för den som har ett.

Lunds Komun har tagit flera initiativ för att öka kontakten mellan människor med och utan funktionshinder. Det av projekten som jag precis skall börja ta del av heter Kamratkortet. Personer med ett funktionshinder kan på Kamratkortets hemsida ansöka om ett kort. Sedan får personen kortet hemskickat och detta gör att en extra person får följa med, när Kamratkortsinnehavaren betalar för att deltaga i en aktivitet, som ingår i projektet. Mitt kort kom i förrgår och jag har förtjust tagit del av listan med ca 50 föreningar och kulturevenemang som deltar. En eloge till personerna bakom projektet!

Jag tror att det här kortet, även om det pekar ut oss med funktionshinder på ett sätt som kräver en viss inre styrka, kan fungera positivt på två sätt. För det första så kan det vara en morot för människor med funktionshinder att ge sig ut i samhället och visa sig. Ibland är det mycket lättare att bara ägna sig åt de hemtama aktiviteter som redan är anpassade, än att se vad som erbjuds i övrigt. Kortet bygger på att en person utan funktionshinder följer med och den kan då vara ett stöd när vi utmanar normen. Dessutom så är förhoppningsvis de aktiviteter där kortet gäller, förberedda på ett annat sätt än vad andra kan vara. Det andra som är bra är att de som möter Kamratkortsanvändare får se både hur olika funktionshinder kan vara och att de inte alltid är ett hinder, allt beror på sammanhanget. Föreningar får upp ögonen för människor som de missar, och då kanske borde längta efter. Det är alltså inte bara ekonomiska orsaker som får mig att ha ett kort i plånboken som stämplar mig som funktionshindrad.

Genom att vara mitt vanliga snygga, kompetenta jag, men med det tillagda epitetet "funktionshinder", vill jag med stöd av mina vänner gå ut i världen och visa hur en "riktig funktionshindrad" faktiskt kan se ut. Om jag inte ser mig som en "riktig funktionshindrad" betyder det att jag vill differentiera mig från den gruppen, och det förstår jag inte varför jag skulle vilja. Alla människor är älskade av Gud och alltså värda vår omsorg och omtanke när vi utformar vår sociala gemenskap.

Genom att se handikapp som något som uppstår i mötet mellan en person med ett funktionshinder och samhällets normativa utformning, kan du aktivt arbeta för att göra livet lättare för människor med funktionshinder. Om du har sett människan som finns bakom funktionshindret, kommer du förhoppningsvis inte kunna låta bli att arbeta för att minska antalet handikappande faktorer. Så fantastiska är nämligen människor!

Synd, nåd och politik

2007-01-10T13:31:00.000+01:00

Jag är uppvuxen i Svenska Kyrkan och van vid dess språk och olika liturgiska former. Det gjorde att när en kompis påpekade att det var mycket prat om synd och död, under vad jag såg som en glad och upplyftande gudstjänst, så började tankarna snurra. För mig är synd allt som skadar mig själv, en medmänniska, Guds skapelse i övrigt (miljöförstöring osv.) och det som skadar relationen till Gud. Det är med andra ord ganska vardagliga saker (jag avstår från exempel för att inte lyfta fram något speciellt), som nog alla kan erkänna att de ägnar sig åt lite för ofta. Då blir syndabekännelsen plötsligt inte så svår att vara med i, även om ordet "synd" har en annan klang än "göra någon ledsen".

På ledarsidan i Arbetaren 47/2006 tar Cecilia Verdinelli upp problemet med att den politiska kampen enbart blir något som privatpersoner ägnar sig åt. Hon hävdar att "myten om individens oändliga ansvar är kraftfullt samhällsbevarande" och avslutar med att politikerna borde hindra människor från att göra dumma saker (hennes exempel: ta flyg när tåg fungerar). Att kampen främst skall föras som politik var hennes poäng. Det som jag fastnade för var dock problemet med att vara politiskt korrekt. Eller mer exakt, problemet att det är så svårt att vara konsekvent i sina politiska handlingar. Vi lever inte i våra utopier, hade vi kunnat leva det liv vi önskade så hade vi inte behövt vara politiska. Något Verdinelli bara berörde lite snabbt.

Att som politiker erkänna att man inte lever som man lär kan förstöra karriären. Men även för vanligt folk kan det att erkänna sina egna tillkortakommande upplevas som minst sagt hämmande. Att då helt avstå från att rannsaka sig själv kan kanske vara frestade. Man skulle kunna säga att det finns två sätt att känna sig syndfri. Det ena är att se sig själv som perfekt och det andra är att få förlåtelse och försonas med sig själv och eventuella inblandade.

I nattvarden får orden "gör om, gör rätt" en helt ny innebörd. Varje gång jag bekänner mina synder/tillkortakommanden/dummheter och möter Gud får jag en ny uppmaning att gå ut i världen och göra rätt. Det är det mäktigaste vapnet mot dem som vill förminska mig och en möjlighet att fortsätta vara självrannsakande utan att gå under. Arbetet med det egna jaget kan då bli en konstruktiv process, samtidigt som fokus läggs på det som ligger utanför mitt slutna själv.

Som kristen har jag förlikat mig med att världen är full av ondska, men jag har inte resignerat. Det kommer inte att bli bra igen innan Jesus kommer tillbaka, men det är ingen anledning till att inte försöka göra det lite bättre i alla fall. Jag är också medveten om att jag hela tiden gör saker som inte är bra, men det är inget som diskvalificerar mig från jobbet att vara Guds händer i världen. Problemet med att följa en lära fullt ut är samma för alla som försöker leva efter ett mönster som de ser som mer riktigt än det som är rådande i samhället. Fördelen med att vara kristen är att Gud har försett oss med ett redskap för att hantera känslan av att inte räcka till, utan att ta bort udden i vår strävan efter en bättre värld. Det är något som jag önskar att alla människor fick uppleva.

Det är inte bara horan som tar skada.

2006-12-04T20:26:00.000+01:00

I centerns Sverige kan par med tillräckligt mycket pengar köpa sig fria från mannens del av hushållsarbetet. Vad är då problemet med att städfirman även tar hand om hans irriterande sexualitet?

För att avgöra om prostitution i sig är fel måste man enligt mig svara på två frågor. Den första handlar om huruvida sexuella tjänster skiljer sig från andra tjänster, som till exempel städning. Den andra frågan handlar om i hur stor utsträckning vi vill att utbytet mellan människor, varor och tjänster, skall skötas med pengar.

Båda frågorna är alldeles för stora för att jag skall vilja ge mig in på dem. Frågan som återstår då är ifall det finns några specialfall då jag kan ha en åsikt om prostitution utan att behöva svara på ovanstående frågor. Det anser jag att det finns.

Mitt inlägg i den senaste tidens prostitutionsdebatt kommer därför inte att handla om horan. I det fall då hon är lycklig är hon inte intressant, om man inte vill gå in på väldigt grundläggande samtal om politik och filosofi. I det fall hon är hitlurad från ett fattigt land, narkoman eller tvingad på något annat sätt, är hon inte heller intressant. Då är det nämligen självklart för mig vad det handlar om — brottslighet, inte från hennes sida, utan från halliken, torsken och samhällets sida.

Enligt mig finns det istället tre vinklar på prostitution som är mycket mer spännande att debattera. Dels för att de inte är uttjatade, men mest för att de faktiskt berör fler än horor, torskar och hallikar.

Fronts program om tjejer som säljer sex på internet handlade bland annat om en eskort, en prostituerad som säger att hon trivs med sitt extraknäck. Hon började sälja sex eftersom män vid tidigare tillfälliga sexuella förbindelser erbjudit gentjänster och uppträtt som om de stod i skuld till henne. Hon ser sig mer som en sexuell konsult, ett proffs på sex helt enkelt.

Petra Östergren har forskat på prostitution. Hon beskriver torsken som en man som vill ha ömhet, som köper sex antingen för att hans partner inte är intresserad av sex, för att han inte vågar ha sex med sin partner på det sätt som han egentligen vill (till exempel klädd i kvinnokläder), eller att hans relation strular på något annat sätt.

Tänk dig ovanstående situationer, men där sexköp inte sågs som ett alternativ. Tänk dig samtidigt ett samhälle med en annan syn på sexualitet. I det fallet skulle den unga kvinnan som säljer sex på internet kanske inte uppleva att männen stod i skuld till henne, men däremot uppleva lite fler orgasmer. I det fallet skulle männen inte kunna köpa sig närhet, utan istället vara tvungna göra jobbet det innebär att bygga en relation med en annan människa.

Tänk om amerikanska porrfilmer, som inte får visa könsorgan och därför reducerar mannen till en pinne (som alla vet finns där utan att den visas ) och beskriver kvinnor som ett (odefinierat) antal hål, ersattes med en vettig sexualundervisning, som även handlar om kvinnans sexualitet. Då skulle kanske fler män ha tillgång till bra sex gratis, och fler kvinnor ha tillgång till bra sex över huvud taget. Kanske tycker inte mannens partner att det är så farligt med spetstrosor, hon kanske till och med tänder på det. Men så länge det är lättare att köpa en tjänst av en kvinna som accepterar det mesta, behöver han inte gå igenom obehaget att fråga.

När jag föreställer mig denna värld så räcker det för mig som argument för att behålla sexköplagen, även om den inte kommer att ta oss hela vägen. Jag fortsätter ändå med två exempel till.

Enligt min grundbok i sociologi finns det fyra sätt som det moderna samhället delar upp människor i över- och underordning: socioekonomisk, kön & sexualitet, ras & etnicitet samt ålder. Alla har sin egen koppling till prostitution. Den som har pengar köper av den som inte har så mycket pengar. Män köper kvinnor, oftast i alla fall. Om kvinnor köper män är det oftast vita kvinnor som köper färgade män, eller gamla rika kvinnor som köper unga fattiga män. Är det män som köper män är det ofta gamla män som köper unga män. Så länge det finns dessa maktfördelningar har jag svårt att se prostitution som något frivilligt. Till dig som läser detta och är för prostitution kan jag bara säga: Arbeta för att få bort de sociala stratifieringarna först, så kan vi ta frågan om de personer som ändå skulle vilja sälja sex sedan. Min teori är att ingen vill köpa sex av en jämlike.

Den tredje punkten som gör att jag är emot prostitution, så som samhället ser ut nu, är det här med pengar. När man talar om kvinnor och prostitution anges rån och stöld oftast som enda alternativet. Enligt SCB så var skillnaden i månadslön mellan män och kvinnor i genomsnitt 4400 kronor under år 2005. Den som är konsult inom it kan ha en timlön som ligger klass med den prostituerades, men det nämns sällan som ett alternativ. Kvinnors låga timlön inom vård och omsorg löser vi inte bäst genom att även räkna in de prostituerade. Det handlar även om yrkesidentitet. När kvinna oftare associeras med professor än med prostituerad, då kan vi börja tala om frivillighet och karriär.

Var kommer då vardagspolitiken in?Jag tycker att Sveriges prostitutionslagstiftning är bra, men den kommer, som sagt, inte att lösa alla problem. Det vi kan göra, oavsett åsikt om prostitution, är:

Uppvärdera kvinnors sexlust. Kvinnors kåthet måste flyttas från porren in i vardagen och vara på samma villkor som männens lust är.
Prata om sex och känslor. Om prostitution blir en ventil då normen är för smal är det kanske bättre att vidga normen än att förbjuda prostitution.
Bygg jämställda förhållanden. Detta, och integritet, är en förutsättning för att ovanstående punkt skall fungera. Det är kanske bättre att ta lite strid nu, än att relationen kraschar sedan. Ensamhet sades ju vara en anledning till att söka upp en prostituerad.
Arbeta för att bryta ned stratifieringar i samhället. Har jag rätt kommer det att lösa många problem. Hur man gör är ett annat kapitel...
Peppa kvinnor att ta betalt för annat än sex! Jag tror att jag inte är ensam om att ha andra talanger än sex, som jag hellre gör till min yrkesidentitet.

Det är saker som dessa som jag anser är det bästa komplementet till rent polisiära åtgärder. Du kan säkert hitta ännu fler exempel. Min poäng är att det inte räcker med att prata om rätt och fel. Eftersom de flesta erkänner att det i alla fall i vissa sammanhang är skadligt med prostitution kan vi väl börja med där.

Jag anser att prostitution skadar alla, eftersom det blir ett sätt för oss att slippa se symptomen på ett sjukt samhälle.

Crosskitchen som integrationsmetod

2006-11-05T10:53:00.000+01:00

Allt med ketchup? Som vrålhungrig vegan var falafelrullen, och den stora tallriken pommes, mer än välkommen. Av olika anledningar är jag skeptisk både till stark sås och pommeskrydda, vilket ofta lämnar just — ketchup. Något som tydligen orsakade en viss förnöjsamhet hos mannen som serverade mig. När jag tänker på allt som han, och alla andra som importerar matkultur till Sverige, måste ha utstått i form av kompromisser, tycker jag ändå inte att ketchup är så fruktansvärt. Hade han haft vegansk sesamsås hade det varit mycket mer välkommet än nämnda sötade tomatröra. Som vegan är i alla fall huvudsaken att slippa undan den svenska husmanskostens orgier i kött och grädde.

Jag är hopplöst förlorad i crosskitchenträsket. Favoriter är pytt-i-panna med tofu, (äts med pinnar och inlagd gurka), dumplings med rödkålsfyllning, medelhavspiroger, rotfruktslasange samt vörtbröd med falafel och rödbetssallad. Hos en del, som faktiskt behärskar hanteringen av de råvaror som jag med en kreativ blandning av nyfikenhet och okunnighet misshandlar, skulle det nog göra ont att se mig laga mat. Trots det kan jag inte låta bli, och försöker istället att ta mitt ansvar genom att fråga i butiker, läsa kokböcker och söka information på internet.

Där jag bor finns det ungefär 80 olika hemspråk. Det gör att i alla fall barnen i området vänjer sig vid att inte alla är klassiskt svenska. Hur man uppfattar detta kan variera. En tjej hade svårt att skilja mellan muslimer och vegetarianer — båda hade i alla fall något med mat att göra.

När det det gäller konsumtion i övrigt så växer de stora köpcentra som erbjuder allt under samma tak, som svampar efter ett regn. Allt för att den bekväma människan inte skall behöva cykla mellan stadens olika torg för att fylla sin shoppingkorg. Tänk om vi kunde se vårt land som ett sådan samlingsplats för kulturer. Till skillnad från de riktiga affärskomplexen så skulle det ge positiva miljöeffekter, då 171:ans buss drar mycket mindre energi än ett flygplan till Kina. Olika influenser kan mötas och berika varandra, som i min matlagning. Det behövs förstås de som åker till Kina och tar hem te till oss som stannar kvar, så att vi vet vilka krav vi skall ställa på vår lokala tehandlare. Själv skyller jag gärna på flygets miljövidrighet för att få stanna här i trygga Sverige, men vill inte avstå från nya kryddor och tillagningsmetoder.

Därför är det tur att det i min lilla skyddade värld inte behövs mycket mer än en resa inom Skåne för att tillfredsställa mitt behov av det exotiska. Det medför vissa problem, som att jag fortfarande pratar om asiatisk mat och afrikansk mat, istället för japansk mat och tanzanisk mat. Tur att jag tycker det är pinsamt när det blir fel, som när jag bad om pinnar på en thailändsk restaurang, där maten skall ätas med gaffel och sked, så att jag lär mig nya saker. Någon gång måste jag ändå ut i världen och se hur den ser ut, bara jag får vänja mig lite långsamt.

Om vi nu inte lägger flera tusen på flygbiljetter, utan ett par tior på en bussresa, så skulle vi kanske kunna bidraga till integrationen på ett annat sätt också. Är det inte lite konstigt att falafeln i Lund bara kostar 15 kr? Jag vill inte ha ett kultur-köpcentra som efterliknar kolonialismen, bara flyttat lite närmare. Våra nya medborgare skall inte förvisas till att slava i butiker för att tillfredsställa behovet av billig mat. Istället vill jag se saker där de hör hemma. Ny-svenskar skall ha arbeten och lön som motsvarar deras kompetens. Högkvalitativ ekologisk mat med traditioner från världens alla hörn skall återfinnas i affärer och ha en prissättning som motsvarar deras värde. De matkunniga med andra modersmåltider än de svenska skall få jobb som högavlönade gourmetexperter. Så efterlyser jag en märkning av maten, så att man kan se hur försvenskad den är, på en skala 1-10. Detta för att vi verkligen skall se vilken rikedom som gömmer sig i kulturmötet, trots, eller kanske på grund av, att "allt med ketchup" är en solklar tia.

Kroppen är politik

2006-10-31T19:06:00.000+01:00

"Det magra 'idealet' är inte estetiskt tilltalande. Hon är vacker som en politisk lösning."

Så här skriver Naomi Wolf i Skönhetsmyten (Natur och Kultur 1996) apropå hur kvinnors mentala kapacitet begränsas av ett för lågt näringsintag. Om man inte äter blir det svårt att tänka. Att äta, men sedan bara tänka på vad man äter, fast man känner att man inte borde, gör det inte mycket lättare att tänka på det som är viktigare.

I styrketräningssammanhang påpekas det ibland, min instruktör talade om det senast i fredags, hur kvinnor är rädda för att bli biffiga. Det gör att de avstår från att träna, eller i alla fall att de väljer att träna med för lätta vikter.

Det är inte så konstigt att kvinnan ses som svag om hon varken får hålla ett blodsocker högt nog för att underhålla hjärnan, eller träna på ett effektivt sätt, utan att bryta mot kvinnligheten i sig.

I min kamp för en mer politisk vardag, och ett politiskt hem, har turen kommit till garderoben. Jag har fått fem par urvuxna jeans av min far och de är numera stommen i mina vardagskläder. Efter att ha frågat mig varför min mans garderob är så mycket bekvämare, fysiskt och psykiskt, än min egen har jag beslutat mig för att sortera ut de kläder som begränsar mig. Allt annat som inte klarar av att bara tvättas, torkas och vikas, och som inte går att kombinera hur som helst, får en egen garderob, för festbruk. Jag gillar kläder, men det som sker framför min garderob är oftast mer plågsamt än lustfyllt. Beslutsångest och bryderier över byxor som inte längre går att knäppa tar energi som jag behöver till annat. Därför har jag slutat med för små byxor och börjat på gym istället.

När jag tränar äter jag i mängder. Det är en hunger efter proteiner, fibrer, vitaminer, fett och socker. Sedan tar jag itu med mina okvinnliga studier i de tekniska ämnena och njuter av min träningsvärk, som ersatt min oros muskelknutor.

Genom att välja en frisyr som inte kräver en frisör, men inte heller flera timmar med kam och balsam, bryter jag mot normen. Genom att gå i blåjeans med häng och stora fickor bryter jag mot normen. Genom att vilja bygga stora starka muskler, som gör mig stabil som kropp och person, bryter jag mot normen. Genom att läsa matematik, så att jag riktigt känner hur nervbanorna byggs ut i huvudet, bryter jag mot normen.
Allt det här gör mig politiskt obekväm. Tiden, pengarna, kompetensen och lusten som jag frigör genom att bryta mot det klassiskt kvinnliga går att använda till något annat, något som förändrar. Jag slutar inte vilja ha barn. Jag slutar inte älska min man. Jag får till och med större bröst av att träna. Men jag förser mig med det socker som hjärnan behöver och jag tränar för att få en friskare kropp. Jag försöker att inte förlora tid i det svarta hål som kvinnans alla måsten skapar, utan lägga tiden på det som förtjänar det. Jag försöker använda mitt liv till något konstruktivt.

Boken Skönhetsmyten tar upp fler sätt som synen på kvinnans yttre begränsar, och ibland till och med dödar, henne. Den tar också upp hur män kan bekämpa skönhetsmyten genom att älska riktiga (läs: verkliga) kvinnor. Läs den! Men granska också vad det är som begränsar dig. Tipsa dina medsystrar, kanske kan det befria även oss.

Låtom oss vara politik — inte som passivt objekt utan som det agerande subjektet.

2006-10-22T19:26:00.000+02:00

Att komma ut är en svår process som man måste genomgå gång på gång. Oftast handlar det om sexuell läggning, det att komma ut, men jag har funderat lite på andra grupper som kan känna på samma sätt. De homo- bi- och transpersonser som vågar ta smällen vänjer samhället vid att kärlek och kön kan se olika ut. Förhoppningsvis gör detta att normen blir lite otydligare, och kanske en dag kan luckras upp. På samma sätt kan samhället kanske vänja sig vid dyslektiker, ofrivilligt barnlösa, reumatiker, människor med posttraumatisk stress, och så vidare. På så sätt kan vi avskaffa en mall som ändå ingen går i.

I helgen har jag "kommit ut" som synskadad flera gånger. Jag var på kurs och fick anledning att ta upp mitt funktionshinder både i de sammanhangen då det hindrade mig och som en erfarenhet bland andra, som bygger min kompetens. Sorger är något som utvecklar, och jag börjar ana att fler människor än vad jag trott bär på någon form av livssorg. Ändå är det så kontroversiellt. Ändå kan det bli så fel när det spelar in men inte får synas. Ändå är samhället så dåligt förberett på de som inte följer normen.

Under kursen skulle det upprepade gånger produceras idéer om produkter eller tjänster som kunde resultera i ett företag. Min upplevelse är att just synskada som funktionshinder fick mycket mer uppmärksamhet än andra funktionshinder i de produkter som presenterades. Att det fanns människor med synskador blev medvetandegjort för gruppen som helhet genom att jag berättade om min situation.

Varje gång jag tar upp mitt funktionshinder gör det lite ont. Jag tror att den smärtan mest kommer av att jag känner avvikelsen och problemen de skapar. Syn är något som värderas högt i samhället, något som märks när den inte finns där i samma utsträckning som tidigare. De som är helt blinda kan berätta ännu fler historier. Det är normen som skapar avvikelsen. I de blindas värld klassas den enögde som galen. Tänk dig själv om du skulle uppleva saker med ett sinne som ingen annan har! Kanske kan saker som egentligen inte gör en människa trasig ändå skapa en sorg bara genom avvikelsen i sig. Jag vill, i små bitar, vänja omgivningen vid att jag både kan vara vanlig och ha ett funktionshinder. Jag vill skapa en medvetenhet som minskar de tillfällen då mitt funktionshinder blir ett handikapp. Jag vill minska min och andras sorg och smärta.

Därför vill jag uppmana alla som läser detta att anförtro någon sin sorg eller det som gör att du avviker från normen. Inte på ett sådant sätt att det lämnar dig helt naken och ännu mer sårbar, men på ett sådant sätt att bilden av en vanlig människa blir lite mer komplex. Genom att göra det osynliga, men svåra, synligt kan vi befria varandra. Du behöver inte ropa ut din avvikelse högt på gator och torg. Det handlar inte om att få en massa medömkan. Sorger och avvikelser från det normala gör inte automatiskt att det blir synd om dig, ofta är det andra människors reaktioner på det onormala som skapar problemen. Bredda normen och gör människor hela. Saker som är svåra försvinner inte bara för att vi inte talar om dem. Kom ut som den du är.

2006-10-11T11:29:00.000+02:00

Härom dagen dök det upp ett massmail i min brevlåda som fått mig att fundera lite över välgörenhet. Syftet med brevet var att få fler att gå in på http://www.thebreastcancersite.com för att klicka fram gratis mammografiundersökningar för fattiga kvinnor i USA. Mammografi räddar liv, så är det. Så långt är allt väl, men frågan är varför just bröstcancer är så tacksamt att samla in pengar till. Kronprinsessan tänder Globen, kända konstnärer designar smycken med rosa band och massor med kvinnor organiserar sig. Blå band-kampanjen mot prostatacancer, med kända konstnärer som designar tavlor, finns också, men den för inte lika mycket väsen.
Det är offer som drar nytta av välgörenhet, eller? Måste man ses sig som ett offer för att ta det av välgörenhet? Varför finns välgörenhet? Vad är skillnaden mellan välgörenhet och en rättighet?
Jag får anteckningshjälp i skolan, på grund av min synskada. Det organiseras så att någon av mina kurskamrater skriver mycket grundliga anteckningar som sedan skrivs rent och skickas per e-post till mig. För detta får de en symbolisk lön av universitetet. Systemet bygger på att det är någon som frivilligt anmäler sig till mig, och att denna är beredd att göra ett bra jobb. Det gör att det ändå blir lite välgörenhet av något som egentligen borde vara en rättighet, att kunna ta del av undervisningen på samma sätt som de andra studenterna. Frivilligheten gäller även andra som får betalt av universitetet för att kompensera mitt funktionshinder, och det gör dem lite till hjältar och mig lite till ett offer.
Jag är inte van vid att se mig själv som ett offer. Vissa i min omgivning anser att det är nyttigt för mig att lära mig att ta emot hjälp. Jag anser att det även är nyttigt för mig att lära mig hur det känns att ta emot välgörenhet.
Problemet med välgörenhet är väl egentligen att den inte hade behövts om det inte fanns orättvisor. Det jag förknippar med välgörenhet är inte heller sådant som motverkar orättvisor. Tvärtom tror jag att välgörenhet kan stilla våra dåliga samveten, när det egentligen borde blossa för fullt för att driva oss mot ett bättre samhälle.
Jämför allmosorna till ett land som blivit fattigt genom att västvärlden plundrat det med det jag betalar extra för att en produkt är rättvisemärkt. Det första räddar liv, därför är det viktigt. Rent politiskt tycker jag däremot att det är vidrigt, eftersom det låter den egenliga orättvisan fortgå. Det andra är något som borde vara självklart, jag betalar för det jag köper. Allt som inte är rättvisemärkt skulle kunna ses som stöld, i alla fall den delen av priset som saknas för att producenten verkligen skall få lön för sitt arbete.
Vi behöver mer forskning om bröstcancer, jag behöver min anteckningshjälp och kan vi reparera skadorna som kolonialismen fortfarande åsamkar tredje världen tycker jag att vi skall ta till alla medel vi kan hitta. Men målet måste alltid vara att avskaffa orättvisorna och ta mänskliga rättigheter på allvar. Människor föds inte till offer, de blir det.
Min stolthet mår inte dåligt av att stukas, att kunna ta emot hjälp är något bra.
Problemet är de som dör i cancer för att det är viktigare att forska på vapen. Problemet är de barn som dör på kakaoplantage för att vi skall ha billig choklad.
Det är för deras skull jag odlar mitt dåliga samvete.

ps. Gå in på sidan mot bröstcancer och klicka. Mer om rättvisemärkt finns på http://www.rattvisemarkt.se/.
Om ni har svar/andra svar på frågorna jag ställer mig i bloggen, posta en kommentar.
ds.

2006-09-23T13:49:00.000+02:00

Att vara gift och feminist är ibland problematiskt. Det talas mycket om sunda relationer nu för tiden. En könsneutral äktenskapslagstiftning är tydligen ett stort hot. Samspelet mellan man och kvinna måste bevaras, säger de. Naturen, barnen och samhällets stabilitet är sanningar som åberopas. Varför människan, ett flockdjur, lever i kärnfamiljer, kan ingen förklara. När det gäller samspelet mellan man och kvinna tror jag att slavägarna i sydstaterna hade kunnat predika länge över hur viktigt det naturliga samspelet mellan raserna är...

Det är där mitt problem ligger. För mig bygger en sund relation på en sak — frivillig ömsesidig kärlek. Hur vet jag vilka av mina sätt att uttrycka kärlek på som är frivilliga? Hur vet min man att jag gör något av kärlek, det kanske bara är för att traditionen bjuder att det skall vara så? Hur vet jag om jag gör något av kärlek, eller när det är min roll som kvinna som gör sig påmind? Vår vigsel var helt frivilligt, men ingår det i äktenskapet att jag skall sköta tvätten?
Om jag vill ta den lätta vägen kan jag gömma mig bakom traditioner och ignorera den forskning som visar att patriarkatet smyger sig in i de mest jämställda relationer. Då hade jag kunnat säga:
- Allt jag gör för min man är enbart en kombination av min personlighet och mina känslor för honom. Jag hade också kunnat säga:
- Vi lever i ett kristet äktenskap mellan en man och en kvinna, så allt är som det skall.
Men nu, när jag kan se samhällets avtryck i mig, blir det svårare. En relation som krymper kvinnan till förmån för mannen riskerar att beröva partnern den människa de en gång förälskade sig i. Det kan låta som ett ganska själviskt konstaterande, men — om jag inte får ägna tid åt det som bygger min personlighet kommer min man en dag finna sig gift med ett tomt skal. Vore det ett skal han ville ha så finns de uppblåsbara till en ringa penning, i flera färger till och med. Om jag låter min man helt gå upp i arbete eller fritidssysselsättningar kommer han att förvandlas till en sådandär som låter kvinnor göra allt jobb utan att de får betalt. Då hade jag lika gärna kunnat ta plats hos en moderat riksdagspolitiker.

En annan viktig del för mig i en sund relation, både personligt och politiskt, är att det skall finnas en viss trygghet. Där börjar vi närma oss äktenskapets fördelar. När man går in i en relation ger man av sig själv, och det är lättare om man vet att den andra ser lika seriöst på relationen som man själv gör. Det är den andra anledningen till att jag tycker att alla frivilligt ingångna kärleksrelationer mellan vuxna individer skall få resultera i äktenskap.
Äktenskapet ger trygghet, trygghet ger utrymme för utveckling. Det krävs lite mer än en misslyckad middag för att man skall knata iväg till sin advokat, så då vågar jag experimentera i köket. Skilsmässor är bra, som alternativ till giftmord, och säkert inte värre känslomässigt än att göra slut på ett långt samboförhållande. Det som är bäst med skilsmässor är dock att det är en ganska hög tröskel dit, det är inte bara att flytta.
Som det ser ut nu, i samhället i stort, är det oftast kvinnor som kommer i kläm, kanske för att de har omskapats av sin man till något utbytbart. Men det betyder inte att det inte kan vara en man som offrar allt, för att bara hipp som happ bli lämnad. Just därför är det så viktigt att äktenskapet kan få fylla sin funktion för alla. Det kan kanske både befria kvinnor och män från oönskade roller samt skydda alla dem som blir sårbara för kärleks skull. Visst är det ädelt att offra sitt liv för den man älskar, men oftast ganska onödigt då den man älskar kanske hellre vill att man skall leva sitt liv.
Jag tror att poängen med äktenskapet är att kärleken skall få växa i en så bra miljö som möjligt, som ett sorts växthus. Om vi ser äktenskapet som en trygg miljö för ömsesidig och frivillig kärlek så borde vi försöka bygga sådana kuvöser över alla kärlekar som vi tror är starka nog för att ta sig. Sunda relationer finns det alldeles för få idag, vi kan inte gallra bort några på grund av vilket kön de som ingår har. Det har vi inte råd med.

2006-09-20T21:47:00.001+02:00

Mat är politik. Jag är vegan, och äter därför inget som kommer från djurriket. Men det finns andra saker, som jag också vill ta hänsyn till, när jag väljer vad jag stoppar i munnen. Att vara vegan, men stödja multinationella företag som exploaterar tredje världen, vore som att sila myggen men svälja kamelerna. Eller mer exakt, att sila kamelerna men svälja barnen. Eftersom det är mänskligt att fela, sväljer jag titt som tätt både mygg, kameler och ibland även det som motsvarar barn. (En del av chokladproduktionen är riktigt läskig. Små barn och macheter är ingen bra kombination...)
Men idag har jag kommit på något som i alla fall kommer göra det lättare för mig att hålla mig borta från choklad som förknippas med ett visst klockslag.
Igår lovade jag att återkomma med recept för mikrovågsugn. Idag kommer det första.

Esters goda mintpäron
Du behöver:

En skål som tål mikrovågsugn.
En skärbräda.
En kniv.
En visp som passar skålen i storlek.
Ett mått som passar mängden du tänker göra.
En mikrovågsugn.

Ingredienser:

Päron, ekologiska
2 delar kakao, ekologisk och rättvisemärkt
3 delar ljus sirap, ekologisk
pepparmintsolja efter smak

Skala och tärna päronen.
Blanda kakao, pepparmintsolja och sirap i skålen. Du bestämmer förhållandet mellan päron och sås. Såsen blir lösare när päronen kommer i.
Rör ned päronen.
Kör i mikrovågsugnen, 600W i ca 3 minuter. Kolla så att det inte kokar över.
Servera mer en juste glass. Oatlys vaniljglass är bättre än vad jag minns den sedan tidigare.

Jag misstänker starkt att man kan byta ut päronen mot annan frukt om mintoljan också byts ut. Kombinationer som jag kan tänka mig, men inte har testat är:

Äpplen och chilipulver / alt kanel.
Banan och snabbkaffe
Apelsinklyftor med rivet apelsinskal
Ananas och malen ingefära

Lägg gärna in poster om ni testar något, eller kommer på ett bättre sätt att få till receptet.
Smaklig måltid!

2006-09-19T21:38:00.000+02:00

Idag är det dags för den första protesten. En högerregering kan göra mycket. Den kan få mig att städa mitt arbetsrum till exempel. Jag insåg motvilligt att om jag skall kunna bjuda högervindarna något motstånd måste jag lägga min energi på annat än att snubbla över högar med osorterade papper. Heminredning är annars ett hot mot politisk medvetenhet, har jag hört. Därför har jag börjat med politisk heminredning. Ernst är helt godkänd som förebild, eftersom han inte delar upp det arbete han delegerar efter kön. Jag vill att vårt hem (jag är gift) skall spegla det jag tycker är viktigt. Just nu handlar det i mitt fall kanske mindre om heminredning än om städning, för att ingen skall tro att det viktigaste i mitt liv är osorterade papper. Men i så fall är det i alla fall politisk städning. Inga papper slängs, allt papperåtervinns! (Förutom kuvert, för de måste slängas.)
I natt fick jag en vision om vad jag skulle blogga om idag. Först trodde jag att det var en del av P1-morgon, men det finns inte ett spår av avsnittet på deras hemsida.
Det handlar i alla fall om en sak som en högerregering inte kan få mig till — använda mer el än jag själv vill. Ett typiskt exempel på hur politiska idéer kan få uttryck efter valet är att jag som kärnkraftmotståndare använder lågenergilampor. Svårare än så måste det inte vara. Det är en investering, men minskar både antalet gånger jag måste gå till affären och utsättas för kommersialismens frestelser och mängden energi som jag förbrukar. Viktigt är bara att kvicksilvret i lamporna kommer till en miljöstation när de gått sönder.
Ett annat energispartips är att koka upp vatten i en vattenkokare innan det hälls i kastrullen för att bli pasta- eller potatisvatten. Jag hoppas senare kunna komma med trevliga recept på mat i mikrovågsugn. I julklapp fick jag en wattmätare som kopplas mellan en apparat/ett grenuttag och ett eluttag i väggen. Då kan man själv se kronorna ticka iväg när stereon står på stand-by. Eller så märker man att den drar mer avstängd (?!?) och lämnar den på för att lägga sin egen energi på något annat.
Egentligen handlar ganska mycket om energi. Vi måste hushålla med jordens resurser, men också med våra egna. Så knyter jag samman det här inlägget: frosta av frysen och värm din själ ett tag, det gynnar kampen!

ps. Jag har ändrat så att bloggen anger rätt språk i html-taggen. Om någon har problem, lägg en kommentar. Tillgänglighet är också politik! ds.

2006-09-18T20:29:00.000+02:00

I natt gick jag barfota genom Lund. Trots att det var skavsår som tvingat av mig skorna kändes det som om det gav en viss frihet. Natten var vacker och stenarna varma.
Sverige har fått en högerregering. Mina förhoppningar om att F! skulle komma in i riksdagen vid valet 06 har grusats. Kanske kan man jämföra nattens valresultat vid skavsår; förhoppningsvis inte dödligt, men mycket irriterande. Nu är jag barfota och tassar försiktigt mellan glasflisor från festens flaskor.
Demokrati är något som måste respekteras, men inom demokratins ramar finns det massor att göra för att motverka ett dåligt regeringsalternativ.
I den här bloggen skall jag skriva om val man kan göra i vardagen. Det är allvar. Världen är full av lidande, människan är trasig och jorden är misshandlad.
Jag gör inte anspråk på att vara konsekvent, men konsekvenser är något viktigt för mig. Jag är ingen filosof, jag är ingenjör. Problem är till för att lösas. Med en pragmatisk och människovänlig inställning vill jag försöka komma med konkreta tankar om vardagsval. Ibland är det svårt att se konsekvensen av ett val, ibland finns det alternativ som är ännu bättre. Kommentera gärna det jag skriver.