Det dubbla i etiskt föräldraskap
För mig betyder etiskt föräldraskap att alltid jobba på två nivåer. Varje konflikt och varje budskap måste presenteras från två perspektiv.
1. Hur vill vi att världen ska fungera? Vilka värderingar har vi i vår familj?
2. Hur fungerar verkligheten? Hur kommer andra att förvänta sig att du agerar?
Ibland känns det som om det innebär mer än dubbelt så mycket arbete, mer än dubbelt så många samtal. Tur att mina barn är så trevliga och spännande att prata med.
Exempel på dilemman att hantera:
Vegan
Jag vill förklara för mina barn att de inte är allergiska mot kött. Vi väljer att inte äta animaliska produkter för att vi inte tycker att det är rätt att utnyttja djur. Samtidigt så vet jag att de flesta barn inte kan välja att bli veganer. Så om barnen börjar agitera för vegankost i skolan så kommer eventuella värvningar bara leda till att barn mår dåligt över kosten de äter. Så samtidigt som jag förklarar för barnen hur vi motiveras måste jag förmedla att de får ta det lugnt i hur de pratar med sina kompisar.
Icke-våld
Vi strävar efter en så våldsfri miljö som möjligt hemma. Då menar jag inte temat i spel och filmer, utan hur vi är mot varandra. Till våld räknar jag även att höja rösten och att använda kränkande eller förminskande språk. Det får konsekvensen att våra barn är vana vid att bli resonerade med i lugn ton. När det inte finns utrymme för detta i skolan, och läraren istället höjer rösten blir det en chock för barnen. Mitt resonemang att uppfostringsmetoder som är för effektiva troligtvis även är skadliga har inte nått skolan än. Jag tänker att det är lite samma känsla som föräldrar som inte slog sina barn hade när aga fortfarande var tillåtet i skolan.
Feminism
Barn ska behandlas utifrån sina behov och inte utifrån vilken könsidentitet de har eller hur det de kissar med ser ut. Samtidigt måste jag förklara patriarkatet för barnen, annars kommer världen vara helt obegriplig. Speciellt om skolan ställer mycket högre förväntningar på flickors tålamod än på pojkars uppförande. Balansgången mellan att förklara hur samhället fungerar och samtidigt skydda barnet från dessa föreställningar är extra svår här och när det gäller rasism.
Hur gör ni? Vilka utmaningar är extra utmanande? Har ni några bra tips?
1. Hur vill vi att världen ska fungera? Vilka värderingar har vi i vår familj?
2. Hur fungerar verkligheten? Hur kommer andra att förvänta sig att du agerar?
Ibland känns det som om det innebär mer än dubbelt så mycket arbete, mer än dubbelt så många samtal. Tur att mina barn är så trevliga och spännande att prata med.
Exempel på dilemman att hantera:
Vegan
Jag vill förklara för mina barn att de inte är allergiska mot kött. Vi väljer att inte äta animaliska produkter för att vi inte tycker att det är rätt att utnyttja djur. Samtidigt så vet jag att de flesta barn inte kan välja att bli veganer. Så om barnen börjar agitera för vegankost i skolan så kommer eventuella värvningar bara leda till att barn mår dåligt över kosten de äter. Så samtidigt som jag förklarar för barnen hur vi motiveras måste jag förmedla att de får ta det lugnt i hur de pratar med sina kompisar.
Icke-våld
Vi strävar efter en så våldsfri miljö som möjligt hemma. Då menar jag inte temat i spel och filmer, utan hur vi är mot varandra. Till våld räknar jag även att höja rösten och att använda kränkande eller förminskande språk. Det får konsekvensen att våra barn är vana vid att bli resonerade med i lugn ton. När det inte finns utrymme för detta i skolan, och läraren istället höjer rösten blir det en chock för barnen. Mitt resonemang att uppfostringsmetoder som är för effektiva troligtvis även är skadliga har inte nått skolan än. Jag tänker att det är lite samma känsla som föräldrar som inte slog sina barn hade när aga fortfarande var tillåtet i skolan.
Feminism
Barn ska behandlas utifrån sina behov och inte utifrån vilken könsidentitet de har eller hur det de kissar med ser ut. Samtidigt måste jag förklara patriarkatet för barnen, annars kommer världen vara helt obegriplig. Speciellt om skolan ställer mycket högre förväntningar på flickors tålamod än på pojkars uppförande. Balansgången mellan att förklara hur samhället fungerar och samtidigt skydda barnet från dessa föreställningar är extra svår här och när det gäller rasism.
Hur gör ni? Vilka utmaningar är extra utmanande? Har ni några bra tips?
Kommentarer