Veganismen och andens frukter

Jag tillhör en tvåtusenårig tradition av att få folk att ändra sina liv, sina vanor och hela sin livsinställning. Båda mina föräldrar jobbar med detta, mer än heltid. Jag blev tidigt en del av den rörelsen. Eftersom den gud jag tror på ser paradiset som ett ställe med nakna veganer, skäms jag inte heller över att ta vara på erfarenheterna från min kristna tro när jag lever veganskt. Jag tror det finns mycket att lära därifrån.

På 90-talet pågick korstågens brännande av Scanbilar. Svenska veganer var militanta. Numera eldas det mindre, men det känns som om predikningar om helvetet dominerar debatten. Vi har fortfarande inte ens nått reformationen. Peta, en av världens största djurrättsorganisationer är kända för sina reklamer som spelar på människans mörkare sidor. Fokus ligger på att få folk att känna skam, rädsla och avsky istället för att se möjligheter till ett bättre sätt att leva. Jag tror inte att det är optimalt.

För mig är istället vänligheten det viktigaste verktyget för att förändra. Jag minns hur jag som tonåring följde med på en stor konferens om att sprida evangeliet. Där spelades det upp små sketcher för att visa hur församlingsmedlemmar kunde fortbildas i saker som att prata om frälsning med folk på gymmet, så att det faktiskt lyssnade. Det är så jag vill att det ska vara.

Vad är då vänlig veganism? Är det en foglig veganism? Nej, det behöver det inte vara. Tomma burar (något av det bästa i vegansverige just nu enligt mig) bryter mot lagen. Det gjorde Martin Luther King också. De gör det dock båda på ett ickevåldssätt. Lagen visar inte vad som är rätt och fel, utan vad samhället vi lever i har för normer. Ibland behöver vi bryta mot lagen för att ändra dessa normer. Men vi behöver inte använda våld, varken fysiskt eller verbalt. Både kristendomen och veganismen är för mig fredsideologier och för att kunna leva det genuint behöver jag avrusta mig själv. Vreden får vara kvar, men sparas till tillfällen som motsvarar Jesus rensande av templet (Mark 11:15). Resten av livet ska präglas av det som Paulus i Galaterbrevet 5:22–23 kallar andens frukter, nämligen: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning.
Den helige ande kom till lärjungarna när Jesus återvänt till himmelen för att hjälpa dem ”göra allt folk till lärjungar” och dess frukter ska hjälpa med detta. Jag tror även att de kan göra fler till veganer och oss som veganer till bättre sådana. Det står också mycket i nya testamentet om hur kristna ska stötta, peppa och trösta varandra. De första församlingarna var små och utsatta, att vara kristen kunde vara lite som att vara enda veganen på en köttisfest. Då behövdes stödet från de andra kristna. Vi veganer behöver också stötta varandra. Visserligen även tillrättavisa och radikalisera, men med kärlek.

Kristna har flera starka anledningar att vara veganer just för att de är kristna. (Skapelseansvar, att det är paradisföda, kroppen som tempel, solidaritet med andra människor etc) Veganer har inte större anledning att vara kristna än någon annan. Däremot finns det orsaker att titta på hur kristen tro har spridits genom tiderna (vill vi vara korsfarare eller stå i soppkök?) och vilka verktyg Bibeln säger att Gud gav sina efterföljare för att bygga kyrkan. Älska din nästa, ät vego. Ät vego, älska din nästa!

Kommentarer

Populära inlägg