Äta djur, på svenska

Äta djur av Jonathan Safran Foer är en kåserande och utforskande bok om varför människor äter andra djur. En av sakerna som jag uppskattar är att den tar upp svårigheten att bryta med släktens mattraditioner. Hur människor som visar omsorg genom att laga mat på animalier kan känna sig avvisade om någon slutar äta djur. Genomgående är det ett mycket hantverksmässigt skickligt berättande. Vissa saker i boken håller jag inte med om, men det behöver inte nödvändigtvis vara något dåligt. Generellt är det en bok jag rekommenderar.

Översättarens tillägg har jag större problem med. Vid flera tillfällen då förhållanden i slakterier och djurfabriker tas upp finns det en fotnot som informerar om att det inte är lika illa i Sverige. Det ligger inte med de andra noterna i slutet av boken, utan är lättillgängliga i anslutning till texten. Ett exempel är när Safran Froer på sidan 191 beskriver hur griskultingar normalt diar i 15 veckor, men att de i djurfabriker avvänjs efter 15 dagar. Då skriver översättaren: Enligt svensk lag får griskultingar inte avvänjas före dag 28. För mig som ammade i två år skulle det motsvara skillnaden mellan att bli fråntagen barnet efter tre eller sex månader. Jag hade blivit förtvivlad i båda fallen och förstår inte riktigt varför det är så viktigt att påpeka skillnaden. Eller, jo, det förstår jag, för att klara av att översätta texten, men jag tycker ändå inte att det är försvarbart. Författaren har skrivit ett bra förord till den svenska utgåvan, det hade kunnat räcka.

 För att bli konkret ser jag främst tre problem med översättarens kommentarer:

1. Eftersom det blir något speciellt bara de gånger som Sverige är bättre kommer det lämna ett minne av att det inte är så illa ändå. Om det varit en fotnot även alla de gånger förhållandena är lika illa i Sverige hade intrycket blivit helt annorlunda, och boken troligen väldigt svårläst. (Tänk Terry Pratchett.) Nu är det lätt att tänka att det som inte kommenteras nog också är bättre i Sverige och det finns en risk att vi minns undantagen istället för reglerna. Om inte annat så för att vi gärna vill att det ska vara så. 

2. Sverige konsumerar inte bara inhemska animalier. Ungefär hälften av det kött som säljs i Sverige är importerat. Det påpekas, vad jag minns, inte. 

3. Det går inte att producera kött utan att döda djur. Att tex anmärka på att burhöns inte staplas i torn i Sverige tar bort fokus från den grundläggande moraliska frågan. Ska människor äta djur?

Vi har redan problem med sveganer som påstår att de skonar djuren genom att bara köpa svenskt kött. Krav försöker marknadsföra sin märkning som djurvänlig och Arla mal på med sin Bregottfabrik. Vi behöver inte att översättare gör egna tillägg till böcker de översätter och spär på eländet. Den som vill veta hur det faktiskt ser ut i en svensk djurfabrik har information här: http://djurfabriken.se/ Det är inget som går att ursäkta eller förmildra i en fotnot.