Internationella kvinnodagen...

Min spontana reaktion är en vers ur Jösses flickor som jag lärde mig mycket tidigt:

Vi som fått blommor och morsdagspaket
istället för lika lön och jämlikhet.
Nu har vi dessutom fått Kvinnoåret
som ett extra plåster på såret.

Sedan bättrar jag mig lite och tänker på att den internationella kvinnodagen är en dag för mänskliga rättigheter. Det är inget rosafärgat, kommersiellt fluff. Det är en möjlighet till politisk handling. Jag har skrivit en önskelista:

1. Fler pappadagar och mer föräldrapenning till de som behöver.

Jag kommer att bli firad på morsdag för första gången i år. Det jag önskar mig är ett halvårs pappadagar, istället för de tio dagar som gäller idag. Spädbarnstiden är för kort för att en av föräldrarna skall missa 40 timmar av den per vecka. Jag önskar mig även generösare regler för föräldrapenning, om man inte har så mycket sjukpenningsgrundande inkomst. Vi har vårt ekonomiska löst, men jag tycker att landets abortmotståndare borde räkna lite på hur mycket man får om man blir gravid "vid fel tillfälle" i karriären. Övriga politiker kan meditera lite över det de med. 

2. Global rättvisa

Arbetaren publicerade en debattartikel som pekade på att det är viktigt att kvinnodagen är internationell. Kvinnor med mycket pengar förtrycker kvinnor med mindre pengar. Det är fattiga som syr våra kläder och städar våra toaletter. Det är kanske inte nödvändigt att alla syr sina egna kläder, men det vanliga gäller: återvinn, återanvänd, minska och köp rättvist och miljömärkt. Både finanskrisen och klimatkrisen drabbar kvinnor värst, även om det inte drabbar mig som enskild kvinna mer än män i min närmaste omgivning just nu. Därför är det viktigt att förstå att alla frågor hänger ihop. Min miljöförstöring gör att en annan kvinna måste gå längre för att få färskt vatten.

3. Trygga förlossningar för alla

En annan kvinnofråga är graviditet och förlossning. Jag fick ganska mycket vård i samband med vår förlossning nu i december. FN:s millenniemål nr 5 handlar om att förbättra mödrahälsan. Det kan vara fantastiskt att föda barn, i Sverige. Alla borde ha samma fina vård. Istället dör över 600 000 kvinnor per år i samband med förlossning, graviditet eller abort. Det är som om alla som födde barn i Sverige skulle dö, sex gånger om!

4. En mödravård som involverar alla föräldrar.

Avdelningen som jag hamnade på efter förlossningen var inte så trevlig. När den byggdes på 60-talet fanns det tydligen ingen plats för pappor, så då behövde de inte rum heller. Förhoppningsvis så kommer nästa generation ha förstått att både förlossning och eftervård blir bäst om alla föräldrar är lika involverade. Jag kan inte föreställa mig hur jag hade klarat mig om inte min parter funnits där. Annas profylaxkurs får feministiska konsekvenser. Det verkade dock inte som om vårdapparaten var beredd på att vi ville vara föräldrar på ett så medvetet sätt. När jag blir rik skall jag värva IKEA som medsponsor, charma regionspolitikerna och renovera avdelning 44 så att alla föräldrar får plats, om ingen annan kommer på idén före mig.

5. Minskade könsroller för min dotter

Att vi lever i ett samhälle där genus är så viktigt att föräldrar är beredda att tacka nej till ett barn för att det har fel kön gör mig illamående. Det gör mig orolig för min dotter. Hon är som riktigt god senap: söt, stark och skånsk. Frågan är om hon kommer att få växa sig så stor som hon kan.